torsdag 27 december 2012

Saboterade konstverk med urin

Jag måste gnälla lite på hundägare. Någon vecka innan jul var det blidväder, och utanför vårt hus finns en liten park. I den här parken rastar folk sina hundar, och barn leker, åker pulka, och just vid det här tillfället har man byggt en mängd snögubbar och andra skulpturer.

Jag räknade till 12 olika snöskulpturer i form av drakar, tomtar, en borg och en mängd helt ordinära snögubbar. I ungefär ett dygn fick de stå orörda, sedan började hundarna sabotera. Efter någon dag var varenda en av snöskulpturerna nerpinkade. Alla snögubbar pryddes med gul nedredel, och drakens framben var gula. Vissa små snögubbar hade kiss upp till halsen.

Varför duger det inte att pinka på träd, buskar, trafikmärken och elskåp? Om hunden är okopplad förstår jag att det kan vara svårt att styra var den utför sina behov, men de flesta hundar hålls kopplade här eftersom vägen går precis bredvid. Hundägaren har alltså tyckt att det är okej att hans hund urinerar på barnens konstverk.

Jag brukar inte orka hetsa upp mej så mycket över hundar och hundägare, men det här gjorde mej riktigt irriterad. Speciellt när mängden urin måste ha uppgått till flera liter, med tanke på antalet snökonstverk, och storleken på de gula partierna. Jag ångrar nu att jag inte tog kort på eländet, och nu har snöskulpturerna regnat bort.

Hälsningar,
Vän av ordning

Julhelgen är över

Nu är julhelgen över, och det är faktiskt skönt. Nyår återstår, och vi har ännu inte riktigt bestämt hur vi ska ta oss igenom det. Faktum är att jag fortfarande sover asdåligt, vilket medför att jag inte mår så bra, och i det läget känns det inte så kul att ha gäster. Det är nämligen planerat sedan länge att min släkt ska komma över nyårshelgen, och nu måste jag bestämma mej för hur jag ska göra med det.

Det är inte roligt att behöva ställa in, men om jag inte får sova blir det ändå inte roligt. Dessutom är min brorsdotter 2 år, och vaknar förmodligen runt 7-tiden, vilket i kombination med Lilla A:s läggdagstid runt kl 2 medför att de timmar man kanske kan få lite orolig sömn blir ännu färre än normalt.



Trots gäster blev julhelgen ändå rätt så lugn och ostressad. Tonåringarna har varit här 5 dagar, och svärföräldrarna över julafton och juldagen. Nu har jag återtagit vårt extra sovrum och spenderat morgontimmarna där med öronpropparna intryckta halvvägs in i hjärnan. Vi måste skaffa en större bostad. Måste bara lyckas uppbringa energi till att ta tag i det.

lördag 22 december 2012

En pappa

Igår, den 21:a december, samma dag som vintersolstånd inträffade, fick Lilla A en pappa. Vi har nämligen varit på familjerätten och skrivit under papper för faderskap, och S är nu officiellt pappan, efter att ha erkänt sina bragder för soc-damen, och efter att jag godkänt det (vi hann också diskutera världens eventuella undergång och priset på lokaltrafiken).

En liten ljusglimt på årets mörkaste dag.

fredag 21 december 2012

Sovstrategier

Igår blev Lilla A 4 veckor. Tiden springer iväg, och för att fira det avlade vi besök både hos barnmorskan och BVC. Barnet fortsätter att växa, och mamman blir tröttare och tröttare. Vi diskuterade strategier för hur jag ska kunna sova, och bestämde att vi skulle prova att jag sover någon natt eller delar av nätter i ett annat rum.

Därför tog jag allså täcke, kudde och öronproppar med mej och lade mej i vårt andra sovrum igår. Det gick så där. Lilla A omväxlande skrek och åt till klockan 02, och sedan kunde jag inte somna. Sängen i gästrummet var hård och jag fick ont i ryggen. Dessutom låg jag och lyssnade efter ljud från Lilla A hela tiden (svårt då man har öronproppar, så jag var tvungen att koncentrera mej väldigt hårt).

Därutöver har jag ett par gånger förflyttat mej tillbaka till vår säng för att amma. S har inte heller sovit, då han mitt i allt var den som fick hålla koll på henne, och hon har stönat och stånkat och haft svårt att somna om efter amningarna.

Jag vet inte om jag känner mej särskilt utsövd idag heller. Skulle just värma mat i micron, och kom på mej själv med att ha satt in folieförpackningen som skulle in i kylskåpet i micron istället, och startat upp. Micron var kanske också trött, för den protesterade inte.

Slidvisning

När jag bestämde mej för att jag skulle börja blogga var det en del begrepp jag kände att jag inte riktigt hade koll på. Bl a förstod jag inte riktigt skillnaden på orden "sidvy" och "sidvisning". Jag googlade runt och läste på, och läste bl a ett blogginlägg av en tjej som hade haft samma dilemma. Hon berättade att hon hade skrivit ett inlägg om detta, och råkade döpa det till "SLidvisning" istället för "Sidvisning", och noterade, innan hon märkte sitt misstag, att läsarantalet plötsligt sköt i höjden.

Igår var iallafall jag på sLidvisning, skulle man kunna säga, rättare sagt, jag var på efterkontroll hos barnmorskan. Enligt henne såg allting bra ut, jag tyckte dock det var en skrämmande upplevelse när jag liggande i gynstolen plötsligt såg mitt sargade underliv uppförstorat i en spegel.

Nu är det bara att fortsätta med dessa älskade knipövningar. Och by the way så har jag fortfarande inte helt koll på skillnaden mellan sidvy och sidvisning.

tisdag 18 december 2012

Sömnbristen fortsätter

Ytterligare en natt utan speciellt mycket sömn för mej. Lilla A har sovit kortare stunder, och däremellan ägnat sig åt att äta och att ligga och sparka mej i magen.

S jobbar bara imorgon till, sedan ska han få gå på långa barnvagnspromenader i nästan två veckor så att jag får sova. Nu snusar barnet sött bredvid mej, så jag ska göra ett försök att få lite skönhetssömn jag med. Jag återkommer när jag har något annat än sömn/sömnbrist att skriva om.

Sömnmarodören

.

söndag 16 december 2012

Sömnbristen tar ut sin rätt

Att inte få sova håller på tar knäcken på mej. Egentligen kan jag inte skylla så mycket på lilla A här, utan en stor del av problemet är mitt eget. Dels behöver jag sova rätt mycket, jag mår dåligt av rätt så lite sömnbrist, och dels är jag plötsligt väldigt lättväckt, samtidigt som jag sedan har svårt att komma till ro och somna om.

Jag antar att en del av det här är hormonellt för att man som mamma ska kunna skydda sitt barn, men just nu känns det inte som att det gynnar oss speciellt mycket.

Lilla A har några timmar varje kväll då hon är gnällig/skrikig och vill äta konstant innan hon somnar för natten. Igår var det helt hysteriskt, hon skrek sig högröd och svettig, och var otröstlig i nästan tre timmar. Jag håller på att bryta ihop och känner mej otroligt misslyckad som förälder när det blir så här, jämfört med S som tll synes orkar hålla humöret uppe och försöker trösta lilla A (vilket får mej att känna mej ännu mer misslyckad).

När hon väl somnade låg hon sedan och stönade och stånkade och smågnällde fast hon sov, i flera timmar. Det här gnällandet brukar hon också ägna sig åt rätt ofta. Då kan jag inte heller sova. Detta resulterade i att jag inatt har sovit totalt kanske tre timmar.

Jag vet inte vad jag ska göra! Att lägga sig i ett annat rum känns helt fel, och att sova på dagen funkar så där, det är svårt att få ihop så många timmar. Öronproppar känns inte heller rätt, jag vill ju kunna vakna när hon är orolig också. Någon som har något tips? Allt mottages med största tacksamhet!

Mvh,
småbarnsförälder som känner sig som världens sämsta och snart bryter ihop (eller, det gör jag redan, flera gånger per dag ibland)

torsdag 13 december 2012

Statusuppdatering efter 3 veckor

Ny uppdatering:


Mamman:
Tröttheten är status quo. Annars rullar det på. Dagarna flyter ihop, och nätterna med. Skulle gärna önska att S var hemma, men från nästa fredag är han iallafall ledig över jul och nyår. Fysiska krämpor jag lider av är smärtande bröst (som man tydligen måste vänja sej vid att slänga fram och blotta till höger och vänster när lillmadam så kommenderar) och jag har fortfarande något slags tyngd i underlivet (hur länge ska man ha det?).

Pappan:
Är äntligen klar med sin mattekurs och kan nu på heltid ägna sig åt nytt jobb, familj, bebis, jobb, trött sambo, skrikig bebis, städning, jobb, tvätt och jobb. Snarkar ibland högt på nätterna, och jag tror att han gör det för att provocera... Fast han är fantastisk med lilla A, jag blir avundsjuk och hormonell och tycker att jag inte alls är lika bra.

Lilla A:
Storbajsarn fortsätter, trots sina bajsmängder, att stadigt öka i vikt - 235g upp på en vecka enligt dagens vägning på BVC. Mycket bra, enligt distriktssköterskan. Mamman är stolt (och känner hur hon själv urlakas - att glömma bort att äta är inte bra). Lilla A ägnar sig åt amningsmaraton och är missnöjd och skrikig nästan varje kväll, men annars oftast nöjd. Mer och mer vaken. Är tre hela veckor idag.

Fröding:
Känner sig åsidosatt och talar ständigt om att han håller på svälter ihjäl - det är minst en vecka sedan han fick mat senast. Uppför sig dock rätt så väl, har bara provat spjälsängen vid ett tillfälle.

Första inlägget om barnbajs

Lilla A har satt i system att bajsa på bortaplan. Som ett litet visitkort, ungefär. Detta visitkort levereras också bäst i samband med matsituationer.

I helgen passade hon på att leverera hemma hos farmor och farfar, strax innan middagen, ett lass av stora dimensioner. Sedan höll hon sej tills igår, då det var dags mitt under middagen som våra vänner bjöd på. I helgen ska vi förmodligen hälsa på ett par andra goda vänner, och jag antar att även om vi kanske inte äter middag så kommer vi att fika. Lilla A laddar inför besöket genom att äta ordentligt.


måndag 10 december 2012

Andra dagen ensamma hemma

Idag är den andra dagen lilla A och jag har klarat oss hemma hela dagen utan S. Lite tråkigt, svårt att hinna göra något och när den efterlängtade pappan kom hem åt han och stöp i säng så nu sitter vi ensamma i soffan igen.

Vi har iallafall hunnit med en liten promenad till stan idag. Nu blir det amning och en titt på Nobel-banketten.

För tjock för byxorna redan

På väg ut i kylan

söndag 9 december 2012

Icke-samarbetsvillig tomte

I vanliga fall ogillar jag julkort med foton på folks ungar eller hundar med tomteluvor på. Det må väl vara ok då det handlar om nära släktingar, annars föredrar jag den mer opersonliga varianten med anonyma, tryckta tomtar eller liknande.

I år ska jag dock terrorisera hela min omkets med en bebis iklädd tomtedräkt, bara så att ni vet! För den här bebisen är ju så mycket sötare än alla andra bebisar som man fått på julkort genom åren.

Tyvärr var bebisen som skulle agera modell för årets upplaga av julkorten inte särskilt samarbetsvillig. Eller så var hennes uppfattning om vad en lämplig min för julkortsbild är något annorlunda än min, för även om jag tänker plåga er med nämnda julkort, så hade jag tänkt mej en något muntrare uppsyn än högrött hopskrynklat ansikte och skrikande mun.

Vi får försöka igen imorgon, för tomten slocknade, och ligger nu på soffan och sover (och fiser) iklädd sin röda dräkt.

fredag 7 december 2012

Känslig till överdrift - ett nytt personlighetsdrag

I bokcirkeln som jag är med i läser vi Natascha Kampusch biografi, ni vet hon som hölls fånge av en man i Österrike från att hon var tio år gammal tills hon blev 18 och lyckades rymma. Jag har inte lyckats läsa så långt, eftersom lilla A tar större delen av min tid i anspråk, men jag har iallafall lyckats utröna en skrämmande sak: Det här med att få barn har gjort mej till en blödig, överkänslig lipsill!

Jag har i princip aldrig haft problem med att läsa obehagliga böcker eller titta på läskiga filmer förut, men nu  fungerar det inte. Jag överväger att inte läsa klart, eftersom boken får mej att må psykiskt dåligt. Jag klarade inte heller av att titta på Beck-filmen häromkvällen, där två tonårstjejer begick självmord.

Är det så här man ska vara från och med nu? Eller är det en övergående fas? Jag är rädd för att jag, med alla mina ideal om självständighet och eget ansvar, kommer att bli en riktig hönsmamma som skyddar och curlar så att stackars lilla A aldrig vågar göra något på egen hand och aldrig flyttar hemifrån, bara för att ag med min nya oro inte klarar av det.

När en kompis till mej berättade att den här gråtmildheten och labiliteten som kommer efter att man får barn inte kommer att gå över, eller att den iallafall inte hade gjort det för henne, och att hon numera t o m gråter till Bonde söker fru, blev jag orolig på riktigt. Som tur är tittar jag inte på programmet. Och nu kan ni ge er på att jag aldrig kommer att göra det heller - för tänk om jag börjar gråta! Då raseras ju min självbild totalt!

torsdag 6 december 2012

Statusuppdatering

Dags för en statusuppdatering:


Mamman:
Trött som få. Ansiktsfärgen är som ett spökes. Ett spöke med mörka ringar under ögonen. Jag har en känsla av att ha en tyngd mellan benen (undrar när man någonsin ska bli "normal" där nere igen) och prioriterar mellan att försöka hinna äta eller sova då lilla A sover. Mamman ställer kattmatsburken på golvet och fatet med mat i kylskåpet. Humöret är något mer stabilt, även om de mest osorgliga saker kan få mej att börja gråta (t ex insikten om att alla andra barn är så groteskt stora, och att jag vill att lilla A ska vara så här liten för alltid). Men mest av allt är jag glad. Jag försöker bara vänja mej vid rollen...

Pappan:
Den stolta fadern. Han vankar runt i lägenheten med lilla A när hon inte vill sova, och säger att han inte är trött, trots att blanka, rödkantade ögon vittnar om motsatsen. Sjunger Lilla Snigel med falsk röst och räknar bussar tillsammans med lilla A. Han börjar jobba imorgon, vilket inte känns så kul.

Lilla A:
2 veckor gammal idag, och växer så det knakar. Inte så konstigt med den mängd mat hon sätter i sig. Vi har idag varit på BVC och viktkurvan pekar uppåt. Lilla A är också väldigt vaken och med, hon följer med blicken (även om den är lite dimmig) och är också mer stadig i kroppen. Förutom att äta och sova brukar hon roa sig med att bajsa ner skötbordet (och pappa). På kvällarna skriker hon och äter i några timmar innan hon somnar, och då blir mamman nervös och tror att det här är någon trend som förmodligen kommer att förvärras, och ser framför sig sömnlösa nätter med skrik rakt igenom (mamman är dålig på mindfulness och här-och-nu-tänket).

Fröding:
Något mer accepterande i sin hållning. Inga fler självmordsförsök.

tisdag 4 december 2012

Nästan två veckor har gått

Dagarna går och går. Jag inser att bloggen har blivit totalt nerprioriterad. Det är ingen skröna att man inte hinner göra saker med en nyfödd. På något märkligt sätt har hela dagen gått medan man "bara" har bytt lite blöjor och ammat lite. Att hinna äta själv är inte längre helt självklart.

Lilla A är snart två veckor gammal, och på fredag börjar S jobba igen. Jag har lite ångest inför det, men det är bara under en kort tid, han ska vara ledig hela julhelgen sedan.


torsdag 29 november 2012

Någon med bättre fungerande hjärna än min?

Gaaah, jag har problem med att ladda upp bilder! Det kunde ju inte ha kommit vid ett sämre tillfälle än nu, då jag absolut inte har tid att sätta mej in i vad jag ska göra, och amningshjärnan inte fungerar som vanligt.

Är det någon som läser som är en fena på Blogger? Jag har tydligen använt upp mitt lagringsutrymme, och verkar endast kunna lägga upp bilder i dvärgstorlek. Blev iallafall glad när jag märkte att den möligheten fanns. Jag har inte tid med detta just nu! Måste amma...

Fisen är här!

Jodå, hon är här nu! Idag är det en vecka sedan Fisen, som jag hädanefter kommer att kalla lilla A, kom ut. Mycket blod, svett och tårar blev det. Jag tajmade in att ha varit vaken 24 timmar redan innan vi åkte till förlossningen, och med en epidural som bara tog på ena sidan, orörliga ben, känselbortfall i underlivet, lite bristningar och djävulsk smärta krystade jag ut henne klockan 10.55 i torsdags förra veckan, d v s den 22/11.

Allt har gått bra, och vi åkte hem från BB dagen efter. Nu har det gått en vecka som har varit mycket omtumlande. Jag känner mej minst sagt labil, och känsloläget pendlar mellan eufori, gråtattacker och ångest. Men mest av allt känns allting jättebra, och jag är så trött, så trött...


Mindre än ett dygn gammal

Världens sötaste bebis

Första barnvagnspromenaden
Vilken tur vi ändå hade, som fick världens finaste bebis!


Fröding är inte lika entusiastisk. Han är deprimerad och sur, och sörjer att han inte är i centrum längre. Han har slickat bort pälsen på ena bakbenet och hela magen och igår försökte han begå självmord genom att sätta eld på sig med ett stearinljus. Han lyckades nästan, och elden stod som en kvast från hans bakre regioner. Nästa vecka har vi bokat in ett veterinärbesök, han kanske behöver träffa en psykiater.

onsdag 21 november 2012

Ingen förlossning ännu

Nej, jag har inte fött barn ännu! Jag har en massa, jäkligt onda, värkar, men de kommer ganska sällan och är inte regelbundna. Dåligt med sömn inatt igen, således, så jag ska försöka peta i mej lite Alvedon och sova en stund.

Goda vännen M var nyss här och fikade, jag vågade mej inte ut på stan, det känns som att jag får vika mej dubbel lite nu och då.

tisdag 20 november 2012

Jag är så BESVIKEN

Jag trodde nämligen verkligen att jag skulle föda barn inatt. Igår kväll fick jag en liten blödning, någon timme senare hade jag regelbundna sammandragningar, och efter ytterligare någon timme gjorde dessa sammandragningar/värkar så ont att jag stod dubbelvikt och inte kunde andas.

Efter ett tag tyckte jag att jag inte kände Fisens rörelser längre, det blev så svårt då magen i princip inte slappnade av mellan värkarna, och efter att ha pratat med förlossningen bestämde vi att jag skulle komma in, åtminstone för en kontroll. Väl där såg allting bra ut, och när barnmorskan sa att jag hade väldigt mycket värkar trodde jag att jag inte skulle få åka hem igen. Men fel hade jag. Jag var bara öppen 1 cm, och livmodertappen fanns det hur mycket kvar av som helst.

"Åk hem och sov", sa de. "Sova är omöjligt", sa jag, "jag har inte sovit en blund", och klockan var 05. "Ok, då ska du få lite tabletter, det är viktigt att du sover." Så fick jag en cocktail av Citodon, Bricanyl och Flunitrazepam (AKA Rohypnol), som jag svalde innan vi åkte. Väl hemma i garaget kände jag hur benen började kännas slappa, och ringde sedan och avbokade dagens barnmorskebesök på mödrarådgivningens telefonsvarare med sluddrig röst. Därefter slocknade jag som en klubbad säl, jag märkte inte när S åkte till jobbet, och vaknade med en känsla av världens största besvikelse kl 11. Inte en endaste värkjävel! Allt har stannat av. Så då grinade jag en stund.

måndag 19 november 2012

Gravid i 10:e månaden

Det skulle behöva hända någonting här nu - den här bloggen tenderar att bli rätt enkelspårig och på gränsen till otillåtet tråkig att läsa: "Det är så tråkigt, det är så synd om mej, klockan går så långsamt bla bla bla, buhuu buhuu, lipa lipa osv osv".

Jag vill ju kunna roa er med nya spännande anekdoter, om hur synd det är om mej som aldrig får sova, hur amningen inte fungerar, smärtsamma toalettbesök och liknande som följer efter förlossning. Men nej, det verkar som om det blir samma gnäll på repeat ett tag till.

Här får ni iallafall en inspirerande bild på gårdagens novemberväder.


söndag 18 november 2012

Tvångsfika

Nu ska jag spotta ur mej ännu ett otroligt givande och inspirerande blogginlägg - för fy fasiken vad det är synd om mej just nu. S är visserligen ledig, men han föredrar att umgås med innebandyklubbor och matteböcker framför mej.

Jag har iallafall precis tvångsinbjudit oss på fika till våra vänner. Måste åka och köpa nåt gott, för att rättfärdiga mitt tjatande. Vi är jättetrevliga, jag lovar!

lördag 17 november 2012

Gråa hår

I natt vid kl 04 när jag i vanlig ordning vankade omkring i lägenheten och inte kunde sova fick jag syn på gråa hårstrån när jag såg mej i badrumsspegeln! Det är nu det börjar, förfallet. Jag har aldrig noterat ett enda grått innan.

Den här graviditeten ger mej gråa hår (den glada minen är fejk)

Så nu är det bara att ta tag i färgningen av den där utväxten, som jag har skjutit på hur länge som helst. Det lär väl inte finnas tid sedan när Fisen är på utsidan av magen.


Jag tycker mej kunna ana tandkrämsprickar på spegeln, trots den fläckfria tandkrämen. Märkligt.

fredag 16 november 2012

SD och sparkrav till frukost

Jag sitter och kollar Facebook. Oftast blir jag bara arg och irriterad, men ibland snubblar jag över guldkorn, som den här statusuppdateringen t ex:

Öppnar dagens lokaltidning. Först folkvalda, vattenkammade småpojkar som kallar sig demokrater och slåss med järnrör iförda kostym. Och filmar skiten... Sedan sjukhusdirektören som försäkrar att 325 nya uppsägningar inte kommer att påverka patientsäkerheten. Kanske stämmer att vi håller på att fördummas allihopa...?

Jag kunde inte ha sagt det bättre själv!

Hittade även detta, lite längre ner, upplagt av en annan person. Vi får väl hoppas att sparåtgärderna inte går så här långt iallafall, eller vad säger ni, anestesivänner?


Synd om mej

Buhuu vad det är synd om mej. Jag såg framemot att S skulle vara ledig från jobbet idag, och förgylla min gråtrista vardag. Jodå, han är hemma. Och plockar fram datorn och JOBBAR.

Fröding beundrar den gråa utsikten

torsdag 15 november 2012

Väntans tider

Jag vet att det borde vara straffbart att inte göra inlägg så här i väntans tider, men neeeej - ingen bebis idag heller.

onsdag 14 november 2012

BF idag

Idag är DAGEN då Fisen är beräknad att komma ut. Än händer här ingenting. Jag läste någonstans att bara 5% av alla bebisar föds på sitt "rätta" datum, men samtidigt har ju alla dagar innan det rätta datumet passerats, så för min del borde väl chansen vara större än 5%?

Det är en mycket märklig känsla. På graviditetsappen har det räknats ner hur länge som helst - 280 dagar, 165 dagar - 72 dagar. Nu står det ingenting (jo, att Fisen kommer att väga ungefär som 3½ mjölkpaket).

Förlossningsdagen kommer förmodligen inte att ägnas åt det den är vigd för, d v s just förlossning. Istället har jag hittills lämnat bilen på service, sovit, hämtat bilen, handlat, spillt ut en flaska soja på köksgolvet och torkat golv och väggar, bjudit svärfar på middag och hälsat på hos Prylmannen, som är S kusin från Trollhättan, som är i stan och kränger grejer. 4 timmar kvar av det här dygnet, skynda dej Fisen!


Prylmannen packar upp i Arge Kajs lokaler vid Willys i Gränby

S beundrar en till synes självlysande mc-jacka

Det blir ingen skinnjacka för mej idag iallafall

tisdag 13 november 2012

På fisens mosse

Jag läste ett skönt uttryck i ett sms idag, ett uttryck som jag inte har hört sedan min far använde det när jag var barn: att befinna sig på fisens mosse. Nu är jag dock lite osäker på betydelsen, det verkar användas på lite olika sätt. Stämmer det att man, när man är på fisens mosse, sitter i skiten, så att säga, och att man själv bär hela skulden för det?

För i så fall sitter väl jag på fisens mosse. Men bär jag verkligen skulden till mitt illamående också? Har verkligen inte S någon del i det hela? Eller slumpen? Hormonlotteriet? (ok, sitter i skiten var kanske lite magstarkt, men ni fattar...)

Fisen, kom ut nu, jag är trött på din jäkla mosse!!

Vinn en resa

Här kan man vinna en resa till Rom, Paris eller Milano om man är tillräckligt kreativ och har lite tur.

Min motivering till varför just jag förtjänar att få åka till någon av dessa städer är att jag nu i snart 9 månader har befunnit mej inlåst innanför hemmets fyra väggar, med ett troget illamående som följeslagare. Detta i kombination med en ständigt växande kropp har inte gjort att tillvaron har känts särskilt glamourös på något sätt.

Så nu sitter jag här, tjock, illamående, svullen och dyster, utan kläder som passar och ett ekande tomt bankkonto. Visserligen belönas jag förhoppningsvis snart med ett litet skrikande underverk, men en tripp till någon av dessa städer i vår hade onekligen gjort underverk för glamourfaktorn, som jag då fortfarande misstänker är en aning dämpad till följd av sömnlösa nätter, amningskoma och oformlig kropp.

Jag kommer också att behöva förnya garderoben, som nu består av urtvättade mammakläder, och för allmänhetens bästa vore det ju perfekt om just jag fick den här möjligheten, så att min omgivning (och min sambo) slipper se mej hasandes till affären i mjukisbyxor, tofflor av ett märke med koppling till en känd ishockeyspelare och otvättat hår.



Wina trip with Supersaver!
Vänd dig till oss på Supersavertravel om du vill göra din hotellbokning snabbt och enkelt!

Kritiskt tänkande

Om man klickar på något som det här på Facebook få man väl (nästan) skylla sig själv, eller?


  • Varför skulle ICA skänka 1000 kr (eller som det faktiskt står; kr 1,000) till alla potentiella Facebookanvändare? Sedan när är något gratis?
  • Använder ICA nuförtiden en us-domän?
  • 107 Vänster - bäst av allt (vänster = left). Undrar om det finnns fler till höger??

måndag 12 november 2012

Tandkrämsprickar på spegeln

När S borstar tänderna stänker det på badrumsspegeln, vilket gör mej galen. Att han sedan inte ser detta leder till att det också blir jag, som muttrande och svärande, får torka bort stänket. S själv påstår nu att han har en lösning på problemet. Eftersom jag alltid köper en speciell tandkräm, då vanlig tandkräm gör att jag får blåsor i munnen, har han nu köpt sig en egen tub. Stänkfri tandkräm! Påstår han. Jag återkommer med en utvärdering.

Illamående i 9 månader

Jag har inte gnällt så mycket över mitt illamående här på bloggen på sista tiden, så jag kände att det kanske var dags för det. För jag mår fortfarande illa. Det är dock betydligt bättre än vad det har varit, men jag kräks fortfarande mer än varannan dag, kanske 4-5 dagar i veckan. Oftast kommer det på kvällen när jag ska lägga mej, men även på morgnarna mår jag illa, och måste sitta och samla mej en stund innan jag klarar av att äta frukost.

Att jag skulle kräkas i 9 månader fanns inte i min värld när jag insåg att jag var gravid. Tanken hade liksom inte slagit mej. Men nu har jag alltså gjort det, 40 fulla veckor har gått på onsdag, och jag började må illa redan innan jag hade kissat på stickan. Många kräkningar har det blivit. Jag har fört dagbok hela tiden, så någon gång kanske jag roar mej med att sammanställa statistiken.

Nu mår jag inte längre illa så mycket på dagarna, så jag tycker egentligen att jag har det rätt så bra jämfört med i somras. Första trimestern mådde jag som mest illa, kunde knappt äta, och låg mest på soffan. Men då var jag hela tiden inställd på att det skulle gå över efter v 12, och levde mitt liv i tvåveckorsperioder i takt med att sjukskrivningarna förlängdes. "Om två veckor är det nog bra, då kan jag nog jobba igen. Nähä, två veckor till då..."

Andra trimestern var mest psykiskt påfrestande. Då trodde jag att illamåendet skulle släppa, men det gjorde inte det. Jag började se framför mej hur jag skulle fortsätta och fortsätta i oändlighet. Sommaren gick, och jag klarade inte av att göra något, och blev begränsad till hemmet och närmaste toalett.

Nu i slutet av tredje trimestern mår jag faktiskt bättre. Så pass mycket bättre att en kräkning om dagen känns överkomligt. Men igår, när kvällsmackorna kom upp igen, kände jag hur otroligt jävla less jag är på det här! Nu får det fan vara nog! Jag vill kunna dricka mitt kaffe med normal smak, och äta min mat utan att känna hur den sitter fast i halsen.

Nu har jag bara gnällt över illamåendet. Jag har ju råkat ut för diverse andra krämpor också, men jag ska spara det gnället till ett annat inlägg.

Jag undrar om det kommer att bli fler graviditeter. När den här är över kommer jag att vara skadad, på så sätt att:

  • jag kommer att fortsätta fälla upp toalettlocket varje gång jag borstar tänderna
  • jag krossar alla tabletter jag tar eftersom allt känns som om det fastnar i halsen, och framkallar kräkning
  • jag kommer förmodligen aldrig mer att äta ajvarsås
  • jag kommer alltid att ha en kolsyremaskin i mitt hem - kolsyrat vatten funkar mot illamående
  • yoghurt kommer för alltid att vara förknippat med sekunderna efter att man har kräkts och behöver något för att få bort smaken av spya ur munnen
Dessutom måste jag nog uppsöka tandläkare, och förmodligen bli ruinerad. Jag misstänker att mitt tandstatus inte är lika perfekt som det brukat vara längre.

söndag 11 november 2012

Gravidstatus


Graviditeten, hur känner vi - en statusuppdatering:


Mamman:
Känner sig klar med det här nu. Hoppas att Fisen ska ta sig ut på egen hand och helt enkelt bara ligga bredvid oss i sängen och säga hej när vi vaknar på morgonen. Otroligt less på alla krämpor, och att tjock och sur stå halsa Gaviscon ur flaskan nattetid. Har dessutom snart ingen jacka att ta på sig då det börjar bli svårt att knäppa igen S vinterjacka. Speciellt efter att ha ätit sushibuffé.


Pappan:
Mest fokuserad på nya jobbet. Kommer dock på emellanåt att han snart blir bebispappa, och ger mej då nya telefonnummer att nå honom på jobbet på, varje dag. Nervös? Nej, funderar mer på peppsånger till förlossningen ("Ritsch ratsch" o dyl). När jag väckte honom på natten för drygt en månad sedan för att tala om att vi skulle åka in, eftersom jag hade regelbundna sammandragningar och hade ringt förlossninen, var han inte alls sugen, utan gäspade bara sömningt att det ändå inte var dags, och gjorde en antydan till att försöka somna om.


Fisen:
Är nu 39 + 4 veckor gammal och försöker ta sig ut, men vet inte riktigt var utgången finns. Har inget intresse av att ligga fixerad, det är tydigen roligare att röra på sej. Och att sparka mamman på revbenen.

Ingen förlossning ännu

Nej, jag föder inte barn, det är inte därför det har varit tyst här. Istället har jag umgåtts med S och ena tonåringen som är här över helgen. Vi har ägnat oss åt fotoredigering, köpt skridskor (sedan blev det regn och 10 grader varmt, så de är otestade), ätit sushi och lekt med nya iPaden.

Jag passar på att göra saker när tillfälle erbjuds, imorgon är det arbetsvecka igen för den i familjen som inte lever på bidrag, och då ska bidragstagaren ägna sig åt att klättra på väggarna, fördriva tiden och vänta, vänta, vänta... För Fisen har inga intentioner att röra sig mot utgången.

fredag 9 november 2012

Promenad längs ån


Fisen 39 + 2 veckor

Det har varit fint väder idag, så jag kände att jag behövde komma mej ut på en liten promenad. Det börjar bli svårt att stänga jackan (S skidjacka), men efter en stunds stånkande gick det tillslut.

Man ser allt möjligt när man promenerar längs ån!


K-märkta silos nedanför vårt hus

Man blir lite sugen, men jag tror att det kanske får vänta ett tag...

Obehagligt konstverk som någon gjort

Ser ännu läskigare ut på nära håll

Vegetarianpropaganda på trafikmärke

Upptagna båtar och kala träd

I Uppsala växer glasögon på träd
När jag var som längst hemifrån på min planerade runda fick jag skitont i underlivet och kände att min planering sög. Men efter att ha gått med myrsteg några minuter släppte det, så jag kunde ta mej hem. Nu väntar jag på att S och ena tonåringen ska komma och förgylla min helg.

torsdag 8 november 2012

Måste vila lite

Det är trevligt att S jobbar dagtid nuförtiden, vi hinner allså ses på kvällarna och göra en massa saker. Som hänga på soffan, slappa, ta det lugnt osv. Idag var vi lite vågade och åkte faktiskt och storhandlade! Innan det sov jag en liten stund, och nu efteråt funderar jag på om jag kanske ska lägga mej med Lars Kepler på sängen. Undrar vad jag ska göra för spännande imorgon?


Fröding undrar när den här vagnen avgår, han har tänkt resa till något ställe där det är lite mer action. Helsingfors kanske.

onsdag 7 november 2012

Tidsperspektiv

Aldrig har väl klockan gått så långsamt. Minuterna, timmarna och dagarna sniglar sig fram, och det lustiga är att jag inte är ett dugg unik, även om jag naturligtvis tycker så själv just nu. Jag har ju det jobbigast och långsammast i världen! Men alla blivande mödrar där förlossningen inte startat för tidigt har väl känt något liknande, antar jag. Liknande i olika grad.

Jag fick iallafall lite perspektiv nyss när svägerskan ringde, och vi försökte boka in en helg som de kunde komma och hälsa på. Då blev det plötsligt väldigt uppenbart att det är väldigt lite tid kvar av mitt barnfria liv, max tre veckor! Det fanns helt enkelt ingen lucka i kalendern där vi kunde klämma in ett besök!

Då blev jag jättenervös istället.

tisdag 6 november 2012

Fika idag igen

Mycket fika blir det. Först spontant på stan idag, när jag sprang på en kompis efter barnmorskebesöket, och sedan hemma, när svärfar, som är i stan på behandling av sin sjukdom, kom och hälsade på.

S åkte iväg och brände kalorierna på innebandy, medan jag förbränner mina i soffan. Tur att jag köpte nya, stora mjukisbyxor att hasa omkring i idag. Det ska bli så skönt att kunna börja röra på sej igen sedan. Usch, jag börjar få lite tjockisångest. 14 kg plus på vågen, so far, och det känns som om det ökar snabbt så här på sluttampen.

måndag 5 november 2012

Snabba kolhydrater och Trivial Pursuit

Vad gör man inte när suget efter snabba kolhydrater blir för stort och affären känns för långt borta. Dessutom regnade det. Jag tror det är ca 20 år sedan sist. Och då hette det negerbollar.


Sedan förlorade jag i en match Trivial Pursuit mot S. Jag som är så allmänbildad och smart! Jag hävdar bestämt att det var för att han fick frågor om dataspel.



Särskola med internat

S äldsta dotter har en utvecklingsstörning som gör henne berättigad till särskola. Eftersom hon går i nian nu är det dags för särskolegymnasium nästa år. Planen är att hon då ska flytta till en annan stad och bo på internat. De två inkommande veckorna ska hon göra ett förlängt studiebesök på den aktuella skolan.

Hon har varit jättenervös, men positivt förväntansfull. Väskan var packad redan en vecka innan avfärd. Nu är hon på plats och första dagen avklarad, och allt var så bra! Hon vill inte komma hem. Och vi pustar ut, vad skönt att det blev bra.

Så långtråkigt

Det har varit en väldigt långsam dag idag. S har jobbat och jag har bara hängt hemma. Känner mej nojig efter synfältsbortfallet igår, och går runt och oroar mej för att det ska komma tillbaka. Fisen visar inga tecken på att komma ut, och jag försöker hitta på något att göra för att få tiden att gå.

söndag 4 november 2012

Kontroll på förlossningen igen

Mitt i allt under middagen hos våra vänner tidigare i eftermiddags försvann halva ansiktet på S när jag tittade på honom. Tillsist flimrade hela mitt högra synfält och jag såg ingenting åt höger. Efter ett samtal till förlossningen var det bara att åka in för kontroll. På vägen in i bilen kom huvudvärken smygande och småningom försvann också flimret.

På förlossningen bedömdes det som migrän, eftersom blodtryck och urinprov var normala, och neurologen inte trodde att det var något stroke-liknande. Fisen verkade också må bara bra. Så nu är vi hemma igen, och jag förundras över hur många olika krämpor det kan finnas kvar att råka ut för! Borde jag inte ha haft alla snart?

migrän med synfältsbortfall under graviditet

lördag 3 november 2012

Allt ljus på Uppsala

Vi tog oss ut en sväng igår kväll. Först blev det lyxfika och sedan en liten promenad i stan. I november pågår "Allt ljus på Uppsala" där olika konstnärer har belyst byggnader och annat i stan, så vi passade på att titta runt på en del av installationerna.








fredag 2 november 2012

Spännande och inspirerande saker man kan göra på en fredag

Spännande och inspirerande saker jag har gjort idag:

- ingenting



Jag bifogar en bild på frukostgröttallriken i sann bloggaranda. Inte ens den såg särskilt spännande eller inspirerande ut. Det ser också ut som sylt med gröt, och skinkmackan ser rent obehaglig ut.

torsdag 1 november 2012

Att ansöka om föräldrapenning

Först tittade jag på Lyxfällan och kände mej både intelligent och ekonomisk. Sedan stiftade jag bekantskap med Försäkringskassans tjänst för att ansöka om föräldrapenning. Inte helt lätt kan jag säga, trots att jag anser mej besitta normal intelligens. Dessutom stämde ju inte summorna som angavs när man bara planerade föräldrapenning med de på själva ansökan, plus att jag antagligen inte får några pengar före nyår. God jul!

Graviditet och förkylning

Jag är väldigt ofta sjuk. Det verkar som om jag har någon förmåga att ständigt dra på mej virusinfektioner, som gör att jag en stor del av min tid har ont i halsen, känner mej ruggig och går omkring och gnäller och tycker synd om mej själv.

Det typiska är att jag kommer igång med träningen, tränar en eller två gånger och sedan kommer ruggigheten som ett brev på posten. Då får träningen ligga på is ett tag, tills jag känner mej bättre, går och tränar igen - och blir sjuk på nytt. Så håller jag på, oftast under vinterhalvåret, men även under sommaren är jag ofta klen.

Att börja nytt jobb, vilket jag gör lite nu och då, är en annan trigger för förkylningar. Att jag sedan träffar massor med människor, ofta förkylda människor, på jobbet, kan ju vara ytterligare en bidragande orsak till mina lättriggade infektioner.

Nu har jag knappt varken tränat eller jobbat sedan i mars. Jag har haft en massa krämpor som hör till graviditeten, men knappt någon enda förkylning! Lite märkligt, då graviditet medför nedsatt immunförsvar med virusinfektioner som naturlig följd. T o m barnmorskan sa vid inskrivningen att jag kunde räkna med att vara förkyld några månader framåt, men icke!

Vad kan vi då dra för slutsats av detta?

1) Träning är skadligt
2) Jobb är skadligt
3) Graviditet motverkar förkylningar

Personligen tror jag på någon av de två förstnämnda.

Gofika

Jag har nyss haft snabbesök av svärföräldrarna som befann sig i stan en stund. S jobbar, så vi har fikat en massa gofika utan honom. Så kan det gå!

onsdag 31 oktober 2012

Lunch på stan och vila

Idag har jag lunchat med vännen M på stan, grön ärtsoppa med pepparrot, och jag ska tala om att det var skitgott. Baktanken (hehe) är ju givetvis att om ärtsoppan sätter fart på magen så kommer förlossningen igång. Eller inte vet jag. Jag tar till desperata knep.

Det var dock så tröttsamt att promenera ner till stan och hem så jag måste sova lite nu. Kanske Fisen kan komma ut medan jag sover, så han/hon bara ligger där när jag har vaknat? Jag spekulerade kring det igår kväll, men S trodde inte riktigt att det gick till så. Vad vet jag, jag har aldrig fött barn förut.

tisdag 30 oktober 2012

Facebook-irritation igen

Bespara mej dessa (och liknande) inlägg på Facebook! Jag efterfrågar filter.



Vad har hunden med texten (gruppens namn?) att göra? Varför ska man gilla inom 2 sekunder, och vad ska hunden räddas från? Lögner och otrohet? Jag trodde inte hundar brydde sig om sådant. 


Facebook är inte bra för mina nerver, jag har för klent psyke för det.


Uppdate: Och mailet om hur man ska skriva sin Facebook-status ("jag ska åka till_____i ___ månader") för att öka medvetenheten om bröstcancer klarar jag mej också utan. Jag tror inte att detta fungerar särskilt bra för att komma åt denna sjukdom. Att betala in pengar för att understöda forskning fungerar garanterat bättre. Men jag ska försöka att inte bli upprörd på dem som väljer att skriva statusen ändå, det skadar ju ingen, förutom mitt redan klena psyke, igen.

När kan man åka skidor?

Något som jag tycker är superroligt att göra är att åka skidor, och nu pratar vi om slalom. Detta intresse upptäckte jag för ca 4 år sedan, d v s ungefär 30 år senare än alla andra i min ålder. Det betyder att de flesta jag känner antingen har tröttnat på skidåkning eller är avancerade entusiaster. Eller så har de aldrig gillat att åka skidor. Jag har kommit på det här intresset alldeles för sent i mitt liv! Och är fortfarande galet entusiastisk nybörjare. Den enda jag vet, som är 30+.

Nu när jag går hemma och skrotar hela dagarna läääängtar jag efter skidsäsongen. Jag plågar mej med att surfa runt på arrangörernas hemsidor och drömmer om nypistade backar. Jag planerar fjällsemestrar och dagsutflykter i smyg och klurar på hur vi ska lösa barnvaktsproblemet.

För det är ju just det lilla problemet, vi ska få barn vilken dag som helst, och detta kommer med största sannolikhet att spoliera vinterns skidorgier. För en liten bebis kan väl inte åka skidor? Det är väl bra om man kan gå först, åtminstone?




Jag tror att den här fixeringen bottnar i att jag, med min rastlösa själ och mitt i vanliga fall ganska fullspäckade schema, har gått i månad efter månad med alldeles för lite att göra p g a illamående och sjukskrivning. Sommaren passerade som en enda stor parentes, och nu bara kliar det i min kropp efter sysselsättning och fysisk aktivitet.

Högst antagligen kommer jag att tycka att jag har alldeles tillräckligt att göra bara Fisen kommer ut, och så slutar jag älta det här. Jag har ju förstått att amning och sådant tar både tid, kraft och energi, och det kanske stillar mitt behov av sysselsättning... Sömnlöshet gör möjligtvis också att suget minskar. Annars kanske barnvakten kan vänta nere vid liften, så att jag kan amma mellan åken?

måndag 29 oktober 2012

Tomt i lägenheten

Tonåringarna har i tur och ordning, en igår och en idag, åkt hem, och S jobbar natt och väntas hem någon gång vid lunchtid imorgon. Jag är således allena i lägenheten. Skönt å ena sidan, jäkligt långtråkigt å andra sidan.

Jag är trött och grinig, och har knappast varit något jättetrevligt sällskap i helgen. Vi har iallafall umgåtts med symaskinen lite, förutom lapptäckessömnad har Fisen fått en liten filt med vindögda pingviner (tack för tyget S!).



Hur fasen fållar man trikå så att det blir snyggt?

Åerbruksutmaning del 6, lapptäcket är klart

Idag är det måndag och dags att presentera veckans återbruk i Återbruksutmaningen som Klockarbarn drar på sin blogg. Jag har ju sytt på ett lapptäcke ett bra tag, men nu är det färdigt! Täcket mäter ca 215 cm x 115 cm och är en beställning. Det ska användas som överkast på en bäddsoffa. Tygerna är återbruk, och har tidigare fungerat som kläder, gardiner, kuddöverdrag, dukar o s v, you name it! En hel del lappar blev det!

Nu ska jag inte ge mej på riktigt så här stora arbeten på ett tag, dels är det inte så lätt att krypa runt på golvet och nåla längre, och dels kan en förlossning lätt sätta käppar i hjulen för stora sömnadsarbeten.

Så här blev det:

lapptäcke, överkast, lappteknik, återbruk

lapptäcke, överkast, lappteknik, återbruk

lapptäcke, överkast, lappteknik, återbruk