söndag 30 september 2012

Bevisa att du inte är en robot

Varför ska det vara så förb---at svårt att kommentera blogginlägg via mobilen! Det är i princip omöjligt, ifall man inte besitter övernaturliga förmågor. För det första går det inte att skriva, det blir inga bokstäver helt enkelt. Måste vara någon bugg i programmet eller liknande. Detta har jag lyckats överlista genom att trycka på "klar"-knappen flera gånger. Då kan man skriva ett par bokstäver åt gången. Det tar lite tid, men fungerar iallafall för det mesta.

När man sedan är klar med sin text och ska försöka publicera uppstår följande problem: "Bevisa att du inte är en robot". Hur fasen ska jag kunna bevisa att jag inte är en robot, när det inte går att uttyda vad det står i rutan? Är inte det bevis nog för att jag inte är en robot? Och om nu inte det duger, finns det då absolut inget annat sätt jag kan bevisa på att jag inte är en robot? Rorschachtest? DNA? Röstverifiering? Fingeravtryck?

Och dessutom, varför skulle inte en robot kunna få kommentera? Vad orättvist, i vårt rättvisesträvande samhälle! Diskriminering av folkgrupp, skulle man kanske kunna kalla det, om det är humanoider vi talar om. Är robotarna tvungna att avslöja sin identitet p g a detta? Tänk vad tråkiga Alienfilmerna skulle vara om man direkt hade vetat vem som var robot och inte! Fast det är klart, det hade ju besparat besättningen på rymdskeppet en hel del problem. Kanske det är därför de här reglerna och begränsningarna för robotar har tillkommit. För att avslöja eventuella robotars identitet och därmed kunna förebygga robotrelaterade problem, t ex när man bloggar från ett rymdskepp.


Insomnia igen

Jag har sovit som en kratta i natt igen. Första gången jag släckte lampan var klockan runt 23. S låg redan då och snusade bredvid mej. Efter ett tag insåg jag att det inte skulle fungera, så jag tände och låg och läste en stund. Försök 2 misslyckades också, så jag tände igen och läste ytterligare en stund. Klockan visade nu 02.

Egentligen spelar det ju inte så stor roll om jag sover på natten eller förmiddagen eftersom jag bara går hemma och skrotar ändå, men just idag skulle ju jag och en vän på loppis redan innan kl 10, och jag vet ju hur risigt jag mår när jag inte sover.

Nytt försök, nr 3 misslyckades också. Efter någon timme gick jag upp och halsade lite Gaviscon. Och blev argare och argare. Jag var arg på S som låg och bredde ut sig och hade ljud för sig, och anklagade honom för min insomnia. Jag också arg på Fröding som bredde ut sig i hela fotändan av sängen, och låg och tvättade sig ljudligt och omsorgsfullt. Och jag var arg på tonåringen som sov gott i extrarummet, dit jag annars hade kunna gått och lagt mej för att slippa de två ovanstående sömnmarodörerna.

Att jag har ungefär en ställning jag kan sova i gör ju att valmöjligheterna är ganska begränsade, och jag kan inte ilsket vända ryggen åt S och hans snarkande utan att få blodtrycksfall och tvingas vältra mej tillbaka.

Sista gången jag i ilska och frustration tittade på klockan visade den hånfullt 05 tillbaka. Någon gång efter det måste jag ha somnat, för att sedan vakna kl 08, innan klockan ringde. Jag tog mej iväg på loppis, och nu tror jag att jag måste gå lägga mej en stund för att ta mej genom resten av dagen. Vad skönt det ska bli när man får barn och får sova. Eller har jag missat någonting?

lördag 29 september 2012

Min vän tvättmaskinen

Förutom att jag numera tycker att tunnelbanan och garaget luktar otroligt gott, luktar även den rena tvätten helt fantastiskt när man tar den ur maskinen. Jag står med näsan djupt nere i tvätthögen och skulle kunna stå så hur länge som helst istället för att hänga den på tork. Jag t o m längtar efter att få tvätta, och kollar tvättkorgen flera gånger per dag ifall något som måste tvättas har ramlat i där.

För att försvara mej försökare jag säga till mej själv att det i alla fall är ren tvätt. Det hade ju varit mycket värre om det var smutstvätten jag begravde näsan i, eller hur!

Lidingöloppet eller fika

S har harvat sig igenom Lidingöloppets 3 mil, medan jag har fikat hos en kompis. Han är helt slut, och jag med. Jag blev t o m blev tvungen att lägga mej på min väns soffa en stund för att jag blev så yr. Var och en anstränger sig efter sin förmåga!

fredag 28 september 2012

Kolhydratladdning

Igår fick vi Norrlands-besök. Vännerna från norr ska springa Lidingöloppet imorgon. Det ska S också göra. Jag, som blir andfådd fast jag sitter stilla, kommer att stanna hemma. För att ladda inför loppet passade vi på att äta thai-/sushi-/mongolian barbequebuffé igår kväll.

Jag laddade också, jag menar, någon gång kanske jag också ska springa. Eller promenera. Eller vända mej i sängen. Dessutom har jag ju en förlossning att ladda för, om någon månad eller så. Maten var fruktansvärt god! Jag ska nog kunna klura ut något jag behöver ladda för fler gånger. Nu ska vi kolhydratladda med lite glass.

Idag har jag kokat lingonsylt för första gången. Resultatet liknade mer soppa än sylt, men smaken var densamma. #stolt husmor




Favoritkassör på Willys

Jag har en favoritkassör på Willys, inga namn nämnda. Nämnda person har någon form av tics, fast jag är lite konfunderad över detta eftersom han ägnar sig åt olika former av tics eller tvångshandlingar varje gång. Till saken hör också att han har en väldigt skön humor, som jag tror går många förbi, för det är lätt att missa hans skämt om man inte är uppmärksam. Därför undrar jag ibland om detta är hans sätt att roa sig genom ett annars rätt så monotont arbete, som jag föreställer mej att kassaarbete måste vara.

Ibland kan man få se kassören ifråga knacka pengarna i kassaapparaten några gånger innan han lägger i dem, ibland slår han med plastkassarna. S trodde att han var kissnödig någon gång eftersom han stod och hoppade på stället. Han ser alltid lite nervös och stressad ut.

Idag hade han en vante på sig och slog först ut min plastkasse för att sedan vika den till en liten fyrkant, och sedan knöla ihop den till en liten boll. Därefter kastade han den på bandet mot mina varor, men missade så att den åkte ner på golvet mellan kassorna. Då drog han ett litet skämt om att han hade varit och tränat igår, och var för stark.

Jag väljer numera alltid hans kassa när jag handlar på Willys, och så roar jag mej med att stå titta på hur han beter sig mot personerna för mej i kön. Det blir lite roligare att köa då.

torsdag 27 september 2012

En mus, flera mössor

Det är så skönt när lite av min energi och inspiration har återvänt. Symaskinen går varm. När jag är trött och mår lite illa orkar jag kanske inte ta mej utanför dörren, men jag orkar i alla fall sy lite. Häromdagen blev det två mössor till Fisen. Fröding tjatade att han absolut ville prova. Se så nöjd han är (ser faktiskt mest förbannad ut).


onsdag 26 september 2012

Amningsbh, vilket skämt

Efter en stärkande lunch med kina- och sushibuffé kände jag mej redo för dagens utmaning: Att köpa amningsbh. Herregud, ni hör väl hur det låter! Jag känner mej inte alls hemma i det här. Men faktum är att jag knappt har några underkläder som passar längre, och amma ska jag väl förmodligen göra inom kort är det tänkt, så amningsbh känns ändå som det mest praktiska och ekonomiska underklädesinköpet just nu.

Det enda jag kände till i detta obekanta landskap var att man inte skulle snåla med storleken. Så jag har provat och provat, och lyckades tillslut bestämma mej för två. Dessa två visade jag sedan för S när jag kom hem, och han höll på att skratta ihjäl sig, de såg helt ENORMA ut. Är mina bröst så där stora? Och ska de bli ännu större?

Jag kan i alla fall inte säga som Shakira; Lucky that my breasts are small and humble, so you don't confuse them with mountains. Sedan ville S ha en förevisning i hur detta märkliga klädesplagg fungerar, men jag nöjde mej med en teoretisk förklaring, den praktiska delen skippar vi tills vidare, "bergen" är inte redo.

Det finns inga dåliga väder, bara för stora magar för alla kläder

Shiiiit, vad det regnar! Och jag som ska ner på stan för att äta lunch. Båt? Flytväst? Jag kan ju inte ens knäppa min regnjacka längre. Jag ska nog gå och duscha först, och fundera på mitt dilemma. Egentligen behöver jag ju inte ens torka mej när jag kommer ur duschen, det verkar ju onödigt.

Jag har försökt peppa S att köpa vettiga regnkläder, som jag skulle kunna sno och använda under hösten, men verkar inte ha sett behovet.

tisdag 25 september 2012

www,sexsait,se

Igen! Och tre gånger!! Någon som inte lärt sig av sina misstag... Gillar också kommatecknet mellan orden.




Jag hörde någon säga en gång att definitionen på en idiot är någon som gör samma misstag om och om igen, men ständigt förväntar sig nya resultat.

Utsikt

I nyfiket samförstånd.

måndag 24 september 2012

Återanvändning av lakan

Syverkstan har varit igång igen. Jag har sytt sängkläder till Fisens spjälsäng av gamla lakan, och så här blev ett av resultaten:

Jag hittade också en rolig utmaning på bloggen Klockarbarn, d v s Återbruksutmaningen, där man ska länka en bild på något man skapat av något gammalt, och detta är således mitt bidrag.

Hen och snippa

Jag orkar egentligen inte ge mej in i hen-diskussionen, eftersom det känns som om den har så många bottnar, men för att få gnälla lite ur ett av alla perspektiv vill jag säga att språkpolisen i mej protesterar kraftigt mot sådana här "konstruerade" ord. Det känns väldigt krystat och besvärligt att använda hen på ett naturligt sätt, även om jag givetvis respekterar ifall någon vill identifiera sig som just hen.

Att debatten har så många vinklingar gör sedan att man inte kan välja att se ordet hen som bara ett könsneutralt personligt pronomen, som skulle kunna göra en skriven text mer lättläst i de fall man inte känner till subjektets kön, utan man snubblar obönhörligen in på områden som feminism, könsroller, HBTQ osv. Och detta skulle jag ju inte skriva om nu hade jag tänkt, för då tar det här blogginlägget aldrig slut.

Nej, konstruerade ord, var det. Jag kommer nog förmodligen aldrig att känna mej helt bekväm med ordet hen. Och inte heller med ordet "snippa", som är ett annat konstruerat ord som lanserats av RFSU, för att det inte funnits något lämpligt, icke-laddat ord för det kvinnliga könsorganet. Killar har snopp, och tjejer har... ja vadå?

Jag antar att jag här bara är tvungen att köpa ordet "snippa" eftersom det faktiskt inte finns något bra alternativ, speciellt nu då jag ska bli förälder. Det är inte som i diskussionen kring ordet hen, som åtminstone jag har klarat mej rätt bra utan hittills. Ett neutralt ord för tjejers kön behövs, så man slipper prata om t ex fitta, vagina eller, ännu värre, kusimurra.

Man vill ju inte hamna i situationen som min gamla vän M som flyttade från USA som 5-åring, och inte kunde ett ord svenska. På dagis (det hette så då, det som idag heter förskola, jag vet) fick hon lära sig att det tjejer har mellan benen heter "råtta" (mycket märkligt kan man tycka, och inte ett dugg bättre än snippa faktiskt). Att det sedan kändes lite konstigt att sjunga "Var bor du lilla råtta?" är lätt att förstå, och min vän funderade både en och två gånger vad det var för ett konstigt land de hade flyttat till.

Nej, jag ska försöka ge "snippa" en chans, även om språkpolisen skriker inombords. Om jag låtsas inför mitt kommande barn att jag känner mej bekväm med det, kanske hen kommer att använda det på ett naturligt sätt då hen växer upp.



Resten av helgen som gick

Förutom barnloppis hann vi med lite annat i helgen också. Vi shoppade på Jula,


prövade grannens cykel i regnet,


testade gungorna på gården,


 och sysselsatte oss inomhus.


Fisen fick också lite fina presenter, bl a  den här spikbrädan med tillhörande hammare som gått i arv sedan 50-talet, och är välanvänd, som synes,


en katt i trä,


en klassiker från Brio,


och en liten mugg. Så fina, tack!


På söndagen hann vi också med ett besök till Iittala-outleten i Örsundsbro, där jag uppdaterade min samling av porslin. Precis vad graviditetspenningen ska gå till. Not.


Men visst var de fina! Två flata tallrikar från Rörstrand i serien Swedish Grace och en Arabia-skål.

Bror med familj åkte hemåt vid lunchtid på söndagen och sedan har jag mest vilat mej. S har jobbat och kommer hem först i eftermiddag.

söndag 23 september 2012

Yes-man eller Niklas - Erik - Jesus, om konsten att säga ja eller nej

Ibland kan det vara svårt att stå på sig och säga nej. Man känner sig obekväm och är rädd för att såra folk, och tycker istället att det är lättare att ställa upp på saker, fast man helst hade låtit bli. En kollega på mitt tidigare jobb hade dock inga problem med detta, han kastade gladeligen NEJ ur sig till höger och vänster, oftast handlade då om att ställa upp och jobba övertid. "NEJ! - Niklas - Erik - Jesus!", gastade han med bestämd röst, "hur svårt kan det vara?!", samtidigt som han höll upp handen i en tydligt avvärjande rörelse.

En annan som inte har några större problem med att säga nej är brorsdottern V, som vid snart 2-års ålder befinner sig i den typiska nej-fasen.

- Vill du ha banan?
- Nej!
- Vill du ha mjölk?
- Nej, banan.
- Har du bajsat?
- Nej!
- Ska vi gå ta bort bajset?
- Nej!
- Ta på dej kläderna, vi ska gå ut!
- Nej!
- Vill du inte gå ut?
- Nej!
- Vill du vara kvar inne då, vi åker nu?
- Nej!
- Vad vill du göra då?
- Nej, nej nej!!!

Man skulle hoppas att detta höll i sig upp i tonåren.

- Öl?
- Nej!
- Ligga?
- Nej, nej, nej!

Gemene man kanske borde träna lite mer både på ja och nej nuförtiden. Att rutinmässigt säga nej till nya saker och situationer gör ju att ens värld blir ganska liten och begränsad, samtidigt som jag tror att många skulle må bra av att stå på sig lite extra, och inte automatiskt säga ja och "ställa upp" för att vara schysst, och sedan må dåligt för att man gör saker man egentligen inte vill (telefonförsäljare göre sig icke besvär).

-Ligga?
- Ja!

Eller hur var det nu? Det är svårt det där... Man hoppas att ens barn blir bättre på det än man själv. Och medan man övar kan man ju göra det på ett av dem i taget - Niklas - Erik - Jesus!

Barnloppis med svägerska och brorsdotter

I fredags kom min bror, svägerska och brorsdotter V, snart 2 år, på besök. Tidig väckning hela helgen, med andra ord, men det är alltid skoj då de hälsar på. På lördag förmiddag drog damerna i sällskapet, tillsammans med vännen T och son, på barnloppis. Herrarna roade sig med andra saker, märkligt nog, bl a shopping av MC-delar. Jag menar, hur kul kan det vara jämfört med loppis? Och BARN-loppis dessutom?!

Hysteriskt mycket folk, och hysteriskt mycket prylar. Att gå på en sådan loppis med två små barn är ett projekt. V shoppade genast en liten dockvagn som hon med finess kryssade runt med mellan människorna. Jag lyckades inte alls titta efter det jag hade tänkt mej, bl a vinterkläder, åkpåse m m, utan kom hem endast med en överfull påse kläder. Det är ju så roligt att köpa kläder då de i princip inte kostar någonting alls.

Efter någon timme lackade barnen ur, och vi åkte hem med en hysteriskt vrålande V i bilen, dock nöjda med dagens fynd.







fredag 21 september 2012

Konkursutförsäljning blev Coop

Vi tänkte åka och kolla in konkursutförsäljningen på Expert idag, eftersom jag skulle vara lite sugen på att köpa en systemkamera så här inför Fisens ankomst. Vi gav dock upp när vi körde förbi och såg kön utanför, och åkte till Coop och köpte korv och ost istället. Det var kanske lika så bra, när man sedan såg rubriken på Aftonbladet:


Jag läste även att folk var upprörda över att det var tomt på hyllorna, och det ser onekligen rätt så tomt ut på bilden, men det är väl meningen vid en konkursutförsäljning? Fast det har ju kallats rea, vilket kanske är lite missvisande. Jag såg dock folk komma ut med kassar i händerna, så helt tomt kan det inte ha varit vid den tidpunkten.

 Vid mjölkkylen på Coop gick det iallafall lugnt till , och det fanns både creme fraiche och yoghurt till alla.

Koh Pangan, Jesus Christ Superstar och tunnelbanedoft

Mycket trevlig kväll igår! Vi åt middag på Koh Pangan och Jesus Christer var Superbra. Stolarna på Göta Lejon var lagom hårda och obekväma, så det gick bra att sitta på framkanten, rak i ryggen. Ingen svimningsvarning, med andra ord.

Vi lyckades tajma tåget precis, och kom hem i lagom tid. Annars föreslog jag att ifall vi hade missat det och blivit tvungna att vänta en timme kunde vi ha stannat nere i tunnelbanan, eftersom det luktade så gott där. Jag hoppas verkligen att det också är ett graviditetssymtom, annars blir jag orolig för mej själv. Det luktar jättegott i vårt garage också...

Koh Pangan. Försök ha överseende med min töntiga min. Maten luktade nästan lika gott som luften i tunnelbanan. Och den smakade förträffligt. Hur tunnelbanan smakade vet jag inte, jag lyckades hålla mej ifrån att smaka. 

torsdag 20 september 2012

Svimfärdig med Jesus

S och jag sitter på tåget mot Stockholm. Han fick biljetter till Jesus Christ Superstar (eller Jesus Christer Supersnabb, som autocorrect vill få det till) i födelsedagspresent, och valde, som tur var, mej som sällskap. Och nu är det dags.

När jag bokade biljetterna i april hade jag inte en tanke på att jag, gravid i vecka 32, fortfarande skulle må illa och dessutom ha stora problem med vena cava syndrom, vilket verkar vara dagens krämpa. Hela dagen idag har jag ägnat mej åt olika moves för att försöka häva mitt låga blodtryck, utan större resultat.

När jag för en stund sen låg på alla fyra och hängde över soffan, gnällande att jag kände mej svimfärdig, kändes det som att kvällens föreställning kunde bli spännande på mer än ett sätt, men för tillfället mår jag ganska bra. Jag aktar mej dock noga från att luta mej bakåt mot tågsätet, för då vet jag att det är kört.

onsdag 19 september 2012

Sexsaiten?

Undrar om den som hittade min blogg efter att sökt på ordet "sexsaiten" blev besviken...




Andning och beröring

Idag är Fisen 32 hela veckor och vi har varit hos barnmorskan. På det hela taget kändes det som ett ganska fånigt besök. Inledningsvis blev jag påmind om att man ska vara försiktig med ironi bland personer man inte känner. Barnmorskor t ex.

När hon frågade hur det var med mej, suckade jag och svarade att för min del kunde bebisen gärna komma ut nu, eftersom jag är så less. Detta resulterade i en lång föreläsning om att bebisen inte var mogen ännu, att lungorna behövde utvecklas bla bla bla. Jag menade ju såklart inte att jag önskade föda en prematur, utan försökte väl bara ge uttryck för att jag tycker att situationen är jobbig och att jag är trött på att inte må bra.

Sedan fick jag en uppläxning för att jag erkände att jag vid något tillfälle druckit en lättöl. "Allt går över till barnet, det är alkohol i den också bla bla bla". Förlåt! #tänkerskamsetpåbriostenjagsmakadepåisomras

När vi talade om att S kommer att missa en av träffarna med föräldragruppen fick han en egen lektion om amning och en broschyr att läsa så att han kan stötta mej nattetid. Komma med användbara tips om grepp, ställningar, favoritbröst osv.

Avslutningsvis pratade vi om mannens roll under förlossningen (som jag knappt ens har ägnat en tanke åt ännu), hur vi tillsammans ska andas oss genom värkarna, och hur vi kan öva på detta med hjälp av beröring (S kommenterade efteråt att det är viktigt att jag är avklädd under övningen, för så var det på bilderna i materialet). Så fint det kommer att bli...

Nä, men annars var allt bra. Fisen växer och frodas och verkade må utmärkt, till skillnad från sin klena mor som hade lågt blodtryck, lågt Hb och höll på svimma på undersökningsbritsen när den stackars närvarande läkarkandidaten skulle känna på magen. Längtar efter den där jäkla förlossningen, bring it on! Lite andning och beröring så blir nog allt bra!

tisdag 18 september 2012

Einsteins gåta

En vän hade lagt ut detta problem på Facebook efter att ha fått det av sin sambo:

Det sägs att Einstein kommit på denna gåta och enligt honom klarar endast 2% av befolkningen att lösa den:

1. Det är 5 hus och alla med olika färger.
2. Männen i varje hus kommer från olika länder.

3. Alla dricker olika drycker.
4. Alla har olika husdjur.
5. Alla röker olika cigaretter.
6. En har en fisk som husdjur


A. Engelsmannen bor i det röda huset.
B. Han från Sverige har en hund.
C. Dansken dricker te.
D. Det gröna huset står till vänster om det vita huset.
E. Han i gröna huset dricker kaffe.
F. Han som röker Pall Mall har en fågel.
G. Han som bor i mellersta huset dricker mjölk.
H. Han i gula huset röker Dunhill.
I. Norrmannen bor i första huset.
J. Han som röker Marlboro bor i huset bredvid han med katten.
K. Han med hästen bor bredvid Dunhillrökaren.
L. Winfieldrökaren dricker öl.
M. Norrmannen bor bredvid det blå huset.
N. Tysken röker Rothmans.
O. Grannen till Marlbororökaren dricker vatten.


Vem har fisken?


Jag ställer mej lite tveksam till uppgiften att det var just Einstein som kom på problemet, men what-the-hell! Personen som lade ut problemet på Facebook erkände att hon gråtfärdig gav upp efter två timmars hjärnmassaker och bad på sina bara knän om svaret. S gillar sådana här problem, och tog sig an uppgiften med stort allvar, men blev tvungen att avbryta en stund p g a innebandyträning. Jag kände att jag inte kunde vara sämre, trots att sådant här kan ge mej lite ångest. Jag menar - tänk om jag inte klarar av det? Jag vill ju gärna se mej själv som lite smart.

Efter att ha suttit och svettats ungefär en timme kom jag på svaret!! Vilken jäkla tur, annars hade jag väl suttit där och våndats för alltid.

Om S klarade av det? Han håller på ännu. Återkommer om det.


Edit: Jodå, S löste problemet tillslut, och påpekade också att det faktiskt inte alls hade tagit så lång tid, och att jag säkert hade suttit JÄTTELÄNGE när han var på innebandyn. Och förmodligen hade fuskat också.

Tatuering

S undrar om han är cool nu när han har skaffat sig en ny tatuering på underarmen.

måndag 17 september 2012

Besudlat lösgodis

I vanliga fall äter jag ganska lite godis, men den senaste tiden har det vid ett flertal tillfällen hänt att jag har blivit tvungen att gå till affären bara för att köpa lösgodis (mm, ni vet de där gröna grodorna, och fyrkanterna med vaniljfudge). Jag skyller detta, som allt annat mindre smickrande, på graviditeten.

När jag handlade ikväll hade jag redan långt innan jag gick hemifrån bestämt att lösgodis skulle läggas till inköpslistan. Jag känner till att de nedersta hyllorna bör undvikas eftersom alla småungar med lortiga fingrar gräver där, men när jag nu hade plockat nästan klart i min påse ser jag hur en medelålders karl står och plockar i lådorna med fingrarna! I låda efter låda!

Jag blev så jäkla förbannad så jag talade om vad jag tyckte om lortgrisar som tar med fingrarna på det andra ska äta, och frågade ilsket om han hade tvättat händerna efter att han var på toaletten senast, eller om han hade brukade torka snoret från näsan med handen innan han pillade på godisbitarna.

Fast det gjorde jag såklart inte. Istället tog jag min påse och gick, och tänkte dystert och äcklat på hur någon kunde ha pillat på mitt godis, som nu kunde vara potentiellt besudlat med bajs, snor och magsjuka. Mitt godis kändes plötsligt inte lika lockande längre. Jag vet ju att lösgodis är äckligt, trots att jag inte är någon hygienfanatiker, men brukar inte tänka så mycket på det. Fr o m nu kommer jag dock att köpa mitt godis väl inpaketerat i hermetiskt tillslutna förpackningar. Snor- och bajsfria.

Får det lov att vara lite bajs? Snor? Vinterkräksjuka?

Lapptäcken

Jag syr lapptäcken när jag har tid och lust, ifall någon har missat det. Mest blir det babytäcken i storlek max 90 cm x 120 cm, eftersom jag tycker att större arbeten är svåra att hantera i symaskinen. Möjligen kan jag få till ett överkast till en enkelsäng, men det är nog det största jag skulle våga mej på, åtminstone som beställningsjobb.

Skaparlusten går i perioder, men just nu är golvet och matbordet i vardagsrummet överbelamrat med tyger. Jag har tyvärr inget arbetsrum, vilket skulle vara ytterligare ett argument för att flytta till större lägenhet. Om någon känner att ni behöver ett babytäcke, så är det bara att höra av sig för diskussion! Just nu har jag iallafall tid, åtminstone ca 2 månader till, sedan vet jag inte.





söndag 16 september 2012

Helgen som gick

Helgen är snart över och teensen har åkt hem. Det var fullt på det tåg de vanligtvis åker, så det blev ett senare. Överlag har det varit en bra helg, förutom att jag plussar en rejäl förkylning på mitt vanliga illamående.

Vi har bl a bakat blåbärspaj,



sytt,





och sytt lite mer...



En rätt så stillsam helg med andra ord. Och ganska kort, de kom ju hit först i lördags eftermiddag. Nu blir det nog sängen resten av helgen. Imorgon är jag gräsänka igen, då S jobbar hela dygnet.

lördag 15 september 2012

Graviditetspenning - grattis!

Eftersom jag är gravid och det här ändå tenderar att vara något slags gravidblogg måste jag ju berätta att jag idag var min sista dag på jobbet på myyyycket länge! Jag får nu graviditetspenning, som det så fint heter, och jag är alltså inte längre sjukskriven, vilket gör att jag känner mej så mycket mer normal!

I praktiken förändrar det ingenting, egentligen. Jag mår fortfarande lika illa (kräktes spontant och överraskande i duschen idag, tänk så mycket spännande man får vara med om som gravid), och jag lever på bidrag från staten. Men nu räknas jag som helt normalt gravid, med ett tungt och krävande jobb som jag, för mitt och barnets bästa, inte ska utföra. Säg gärna grattis, det känns som om det är på sin plats! (S, tårta är helt ok!)

Men att gå på graviditetspenning känns samtidigt jättekonstigt. Vad ska jag göra hemma? Och det här barnet som är på gång, hur gick det till? Snart kommer jag väl att ta vara föräldraledig och hålla på också. Det låter ju inte riktigt klokt det här...

Jag passade på att fotografera på vägen ut från jobbet

fredag 14 september 2012

Vardagsmartyrer och energitjuvar

I vår närhet har vi en person som har utvecklat martyrskapet till en konstart. Jag och S brukar göra oss roliga på denna persons bekostnad, hemma när ingen hör, och detta har nu utvecklats till ett långtgående internt skämt. I tid och otid vräker vi, med låtsad sårad röst, ur oss kommentarer som "nä, men sitt kvar i soffan du, jag ska bara plocka ur diskmaskinen, ingen annan gör ju det", eller "ja, det är ju konstigt att man aldrig bara får sitta ner i lugn och ro, men vissa tror ju att maten lagar sig själv". En annan klassiker är "åk och roa dej bara, tänk inte på mej!" (sagt med lite syrlig stämma, gärna när den andra är på väg till jobbet, mattekursen eller på läkarbesök).

Faktum är dock att personer som rutinmässigt använder sig av den här typen av kommunikation och skuldbeläggande är fruktansvärt jobbiga att ha att göra med, och vi är glada över att inte behöva umgås så frekvent med ovan nämnda person. Och när detta väl sker, tar vi henne på orden, för att markera att om hon vill något får hon be om det rakt ut istället för att komma med insinuationer och spela på dåligt samvete.

Jag skrattade högt när jag såg att det är precis vad Underbara Clara tipsar om i ett gammalt inlägg om att bota martyrer, som jag hittade när jag googlade runt lite. Och nu ska jag äntligen ta tag i att läsa boken Energitjuvar av Ingalill Roos, som har bott i min bokhylla i ett par år. Men det är inte lätt att hitta tid, tvätten ska hängas på tork och kattsandlådan tömmas, men sitt kvar du för all del, det ser ju så skönt ut och än har jag inga fel på benen! #sagtmed tröttröstochdjupsuckpåslutet (och den där boken du läser har jag länge velat läsa, ja tänk om man hade tid med sådant).

Var är den där jäkla skönhetssömnen?

Idag har jag mitt sista arbetspass, sedan går jag på graviditetspenning! Tyvärr mår jag inte alls bra idag, och har ännu inte bestämt mej för om jag ska gå eller inte. Jag vill egentligen gärna gå till jobbet, det är ok att vara där och skönt att komma hemifrån. Dessutom är det ju, som sagt, sista passet och allt.

Jag har, vilket verkar höra till vanligheterna nuförtiden, legat vaken större delen av natten. Halsont i kombination med halsbränna gör inte underverk för sömnen. Klockan 3 fick jag nog och gick upp och tog mej lite te och macka kryddat med Alvedon och Rennie, och efter det har jag sovit från och till. Och varför heter det skönhetssömn förresten? Jag kände mej inte ett jäkla dugg snyggare när jag klev upp imorse än igår kväll!

//Bitterfittan

onsdag 12 september 2012

Fisens säng på plats

Fisens säng är ihopskruvad! Det känns lite konstigt...


Annars mår jag inget vidare just nu. Toppar illamåendet med förkylning. Och är sugen på godis.

tisdag 11 september 2012

Trångbodda?

Vi har det trångt hemma hos oss. Och snart anländer Fisen, utan att vi har plats för alla barnprylar. Jag måste alltså röja. Jag har väntat och väntat på att det där rycket när man vill boa ska komma (man ska ju tydligen komma in i någon sådan fas som gravid, har jag hört), men det vill sig inte riktigt.

Jag har t o m skrivit en lång lista på hur jag ska ta tag i problemet med att skapa plats. Det är lite grann som en kedjereaktion; jag måste börja i köket för att tömma en hylla i skafferiet dit grejer från garderoben ska flytta in för att kläder från byrån ska få plats där, osv osv.

Idag började jag med att sortera/slänga gamla krukor från skafferiet. Trots det jag skrev i mitt föregående inlägg, om att jag alltid går in för saker så himla helhjärtat, tog energin slut någonstans halvvägs. Jag skyller mitt tillkortakommande (eller min tillfälliga svacka) på graviditeten. Men oavsett vad anledningen är, ser mitt kök nu ut så här, och jag undrar var jag ska få plats att äta min frukost imorgon bitti.

Svartvit med måtta

Jag har svårt att vara måttlig, d v s att göra saker med måtta. Lite svenskt och lagom sådär... Det kanske beror på att jag inte är svensk, egentligen. Mitt finska ursprung kanke gör sig påmint i de situationer som lätt blir lite för mycket. Fast det är nog inte särskilt finskt heller, när jag tänker efter.

Jag blir som sagt lätt svartvit i mitt sätt att tänka och agera, allt eller inget, liksom. S förstår inte alls, han är väldigt lagom svensk. Jag däremot blir arg, engagerad, intresserad osv utan någon som helst måtta. Det kan gälla något projekt jag ger mej på, eller något ämne jag vill veta mer om, för att inte tala om när jag blir förbannad. Då blir jag verkligen svartvit.

Jag kan sy på mina lapptäcken långt in på natten, eller läsa böcker till morgonen utan att kunna sluta. Jag bestämmer mig för att lära mej spela gitarr, och håller stenhårt på mitt övningsschema (vilket nu tyvärr är helt nedlagt, eftersom gitarren är jinxad av illamående. Allt eller inget, var det! Jag återkommer till problemet med gitarrspelet någon annan gång i ett annat inlägg.) När jag tränar tar jag ut mej så att jag blir sjuk, och när jag tar lite sovmorgon blir det till lunch.

Eftersom jag är medveten om det här, och t o m har gått i KBT för några år sedan (inte enbart p g a detta, men att hänge sig åt svartvitt tänkande är inom psykologin en välkänd tankefälla, varför vi såklart pratade om det) brukar jag försöka vara så nyanserad jag kan, när jag kommer ihåg det. Men ikväll sket det sig igen. Jag skulle ju bara äta några salta kex, och nu är paketet tomt! Det var ju så gott...

måndag 10 september 2012

Tonårsföräldrar, hjälp!

Jag kom hem från jobbet för en stund sedan, trött och sliten. Sambon är förbannad.

Tänk er in i följande, givetvis rent hypotetiska, scenario:
14-åringen får plötsligt för sig att dra från skolan, och tillsammans med kompisen hoppa på ett tåg mot huvudstaden, en resa på ca 1½ timme. De har inga pengar, inget leg, och inga planer för vad de egentligen ska göra. Skolan ringer föräldrarna för att fråga var barnen är, och efter lite luskande framkommer det var de befinner sig. De har tjuvåkt på tåget och befinner sig i huvudstaden. Uppenbarligen har de inte tänkt igenom hur de ska ta sig hem heller, vilket löser sig genom en förbarmande släkting på plats. Imorgon väntar samtal med skolan, rektorn är inkopplad.

Om detta, fortfarande rent hypotetiska scenario, skulle inträffa, vad gör man då som förälder? Och vad är en lämplig påföljd? Skolarbetet kanske inte har skötts helt exemplariskt och problemfritt, men i exemplet ovan är det första gången något av denna dignitet inträffar. Ponera också att nämnda tonåring inte bor i vårt hushåll utan endast vistas här varannan helg.

Jävla ungar!!

Insomnia inte bara p g a läskig läsning

Gårdagen var mycket lugn. S var sjuk och jag bara klen som vanligt. Vi kollade filmen The Iron Lady, om Margaret Thatcher, vilken var helt ok. I vanlig ordning kunde jag sedan inte sova, och det berodde inte på något sätt på att filmen skulle ha varit otäck, för det var den inte.

Däremot var boken jag läste ut efter filmen, Nattfåk av Johan Theorin, rätt otäck. Jag har haft lite problem med att läsa den när S har varit på jobb och jag har sovit ensam, eftersom den var så läskig (mycket död och övernaturliga inslag). Jag har ju förstås haft Fröding som sällskap, men han är inte mycket att hålla i då det blåser, dessutom är han själv mörkrädd och ser hjärnspöken överallt. I natt låg dock S och förkylningssnarkade bredvid mej, så det var inte otäck litteratur i min ensamhet som var orsaken till min sömnlöshet. Snarare min stora mage och oförmåga att ligga på rygg. Eller mage. Eller sida heller för den delen.

Filmgodis

Fröding är mörkrädd


lördag 8 september 2012

Kompressorer över brösten?

Satt nyss och läste en av våra största nättidningar och fick syn på detta:


Bildtexten lyder alltså: När Malin vaknade upp efter operationen hade hon kompressorer över brösten.

Kompressorer?? Låter inte det lite jobbigt? Och tungt? Kompressorerna kanske är gömda under bandagen, eftersom de inte syns. Stackars Malin, jag förstår att hon vände sig till pressen.

Originalartikel och bild finns här.

Kulturnatten

Idag är det Kulturnatten i Uppsala. Jag har varit kulturell med vännerna M & D med barn. Det tog på krafterna, så det här inlägget består mer av bilder än text.

Mmm...

Bänk i Botaniska trädgården

Orangeriet

M & F utanför Orangeriet

M & L i Tropiska växthuset

Lilla L ser lite sliten ut i Tropiska växthuset

Jättenäckrosen i Tropiska växthuset


Jättenäckrosen i Tropiska växthuset

Tropiska växthuset

"Diamantskallerurm" på Evolutionsmuséet

Tornerspel