Vi skulle absolut inte köpa ny barnvagn, hävdade åtminstone jag å det bestämdaste. Nya barnvagnar är oförsvarbart dyra, det är materialism, och ungen sover förmodligen lika bra i en begagnad sak. Så lät mina argument.
Vi skulle bara gå in på Barnens Hus och titta runt och provköra lite för att bestämma oss för vilken barnvagn vi skulle hålla utkik efter på Blocket. När vi kom ut därifrån hade vi betalat handpenning på en splitterny Brio Go-vagn. Jag trodde verkligen att jag hade mer pondus och kraft att stå emot än så, men barnvagnsförsäljare tycks vara ett manipulativt släkte (något som bekräftades av andra blivande föräldrar på föräldrautbildningen, det känns skönt att veta att man trots allt befinner sig i gott sällskap).
Den närmaste veckan efter händelsen hade jag sådan ångest att jag hela tiden kände mej tvungen att försvara mitt handlande; en likadan begagnad vagn var ju bara någon tusenlapp billigare då vi fick ett så förmånligt pris, vi var ju faktiskt tvungna att bestämma oss där och då, annars skulle vi inte ha fått det superfina erbjudandet, det ingår faktiskt både försäkring och garanti, vi kan sälja den dyrt sedan, osv osv, malde jag på i min skamsenhet.
Men den är faktiskt jättefin! Och Fisen kommer förmodligen att sova jättebra i den. Medan hans föräldrar ligger vakna med ekonomisk ångest.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar