måndag 5 november 2012

Så långtråkigt

Det har varit en väldigt långsam dag idag. S har jobbat och jag har bara hängt hemma. Känner mej nojig efter synfältsbortfallet igår, och går runt och oroar mej för att det ska komma tillbaka. Fisen visar inga tecken på att komma ut, och jag försöker hitta på något att göra för att få tiden att gå.

4 kommentarer:

  1. Långsamma dagar vet jag allt om.. Men ibland får man vara glad över graviditetströttheten, jag har gått från att sova typ 6 h per natt till typ 12-13 h. Och så tar man en powernap på dagen; vips! Så var det kväll igen ;-)
    (och nej, känslan av att allt bara är bebisfabrikens långa transportband fram till leveransdatum blir inte mindre!)
    Hur mår du nu? Brukade du ha migrän innan graviditeten också, eller var det första gången? Hoppas du slipper fler attacker..
    /Anette

    SvaraRadera
  2. Den är helt sjuk den här tröttheten! Jag undrar hur det skulle ha varit om jag inte var sjukskriven, då skulle jag inte ha hunnit göra något annat än jobba och sova. Inatt sov jag 13 timmar!
    Jag har varit med om synfältsbortfall en gång tidigare, för kanske 10 år sedan, men då släppte det mycket snabbare (plus att jag inte hade jobbat lika mycket inom vården då och hann bli lika rädd), så jag sökte aldrig. Annars har jag aldrig haft migrän förut, och hoppas att det inte kommer tillbaka. Det kunde tydligen dyka upp när man är gravid, det finns väl någon hormonell komponent i det, vissa får ju migrän i samband med mens eller pms.
    Jag har inte känt av något idag, så jag mår väl egentligen ganska bra. Lite illamående och utväntad bara ;-)

    SvaraRadera
  3. Mmm, det är de där hormonerna som spökar hela tiden. Helt sanslöst vad de förändrar en.
    Skönt att höra att du mår hyfsat igen. Det är läskigt att vara så kunnig att man vet allt vad som kan gå fel...är glad att jag inte är så medicinskt skolad, då skulle jag nog oroa mig hela dagarna.
    Hoppas du slipper fler attacker nu. Sköt om dig!
    /Anette

    SvaraRadera
  4. Tack!
    Ja, ibland önskar man att man hade jobbat med något annat... Man tror ju alltid det värsta när man börjar fundera!

    SvaraRadera