fredag 29 mars 2013

Ändrade planer

Hastigt och lustigt förändrades påskplanerna då tonåringarna plötsligt inte skulle komma till oss som planerat. Påskmiddag avbokades och biljetter till Eckerölinjen bokades istället. Så nu är vi på väg mot Åland, S, Lilla A och jag.







torsdag 28 mars 2013

Jag skrattar ihjäl mej

Note to self:

Läs inte "Damnyouautocorrect.com" när du försöker få bebis att sova. Jag hade glömt hur roligt det är, och det går inte att skratta så tyst. Ifall någon är sugen ändå, trots min varning, eller ifall ni inte har sömntörstande bebisar så har ni länken till de 30 roligaste här.

Våren är inte inställd

Trots att Aftonbladet hävdar att våren är inställd, vill jag gärna tro att den kanske är på gång iallafall. Åtminstone kändes det så igår. Jag och Lilla A passade på att njuta av solen hos svärföräldrarna i Dalarna, medan S var på möte.

Okej då, det är rätt mycket snö om man tittar just åt det hållet.

Men titta, här är små soon-to-be-blommor! Så det så!

Vinterblek (alternativt postmagsjukeblek) med krystat leende - "Det ÄR vår!"

Glad påsk!

Lilla A och farfar

Jag bläddrade i en resetidning och fick syn på den här bilden! Detta är alltså den lilla byn Collieure i södra Frankrike där jag blev en förlovad kvinna för 1½ år sedan (någon uppmärksam läsare kanske noterade att vi firade förlovningsdag på nyårsdagen, det är lite rörigt det där med datumen, lätt datumdyslexi kanske man skulle kunna kalla det, men frågan poppades här i september 2011, och besvarades med ett ja. Nu ska vi älta bröllopsdatum en evighet innan vi kommer till skott - jag är velig, jag vet!)

I Dalarna

Jag och Lilla A promenerar i omgivningarna runt svärföräldrarna. Det är inte så mycket färg ute, men man kan iallafall ana våren.


Det här inlägget skrev jag igår på mobilen, och märkte nu att det inte blivit publicerat. Tekniken är tydligen inte alltid på min sida.

söndag 24 mars 2013

Månadens tågäventyr

Igår innan jag blev sjuk bestämde Lilla A och jag oss för att ge oss ut på ett tågäventyr igen, för att få lite spänning i vardagen. Eller lördagsspänning kanske man skulle kunna kalla det. Vi planerade att ta SJ-tåget mot S jobb för att passa på att träna och samtidigt hämta bilen, då han jobbade hela dygnet.

SJ:s regionaltåg mot Stockholm brukar vara lååångt. Det var det igår också. Jag hade hoppats hitta en konduktör för att kunna förvarna var jag skulle av så att jag kunde få lite hjälp. Men icke. Tåget var så långt att han (ja, det var en man, jag såg honom senare under resan) gömde sig någonstans utan att jag fick syn på honom. Jag och Lilla A fick ta hjälp av en medpassagerare för att komma ombord.

Där stod vi sedan och tryckte och undrade hur vi skulle komma av. Det var väldigt lite folk ombord och vi skulle komma att behöva hjälp av för att inte riskera att åka hela vägen till Stockholms Central. Vi bemödade oss inte att krångla oss till en sittplats eftersom resan endast tar 17 minuter.

Mitt i allt ser jag en bekant profil passera utanför. Det är E som går förbi med sonen i barnvagn och ska med samma tåg. Jag ropar till honom och vi hjälps åt att krångla in hans barnvagn på tåget. "Varför gick du inte in genom barnvagnsingången?" frågade han. Någon sådan hade jag inte sett, men det fanns tydligen en, och det var dörren bredvid den vi hade valt. Man lär sig nya saker hela tiden.

Nu trängdes vi iallafall, han och jag och två barnvagnar i det lilla utrymmet i ändan på vagnen, och jag fick hjälp av på rätt station. Vilket flyt! Det här med tågresor är så spännande, undrar hur nästa gång blir!

Väl framme på brandstationen passade Lilla A och jag på att få våra fordon tvättade.



Here we go again

En gång var det en patient som frågade mej vad jag hade gjort för ont eftersom jag hette Helveta. Nu kan jag avslöja av jag inte heter Helveta även om begynnelsebokstäverna är de samma. Däremot funderar jag över vad jag har gjort för ont eftersom jag har magsjuka igen och har spenderat större delen av natten på toaletten med en hink mellan knäna. Och S jobbar.

fredag 22 mars 2013

Vuxentid

Jag måste bara klargöra att när barnet för en gångs skull somnar redan kl 20.30 och jag får lite vuxentid så är titta på fotboll ungefär det sista jag skulle använda den tiden till. Men det är bara jag. Det gäller inte resten av familjen.

Tråkig?

Alexander Bard uttalade sig för ett tag sedan om gymkulturen, att den har förgiftat folk så att de slutar läsa böcker och blir dumma i huvudet. Personligen tycker jag väl inte att det ena utesluter det andra, om man har tid hinner man förhoppningsvis både lyfta tunga saker på gymmet och förkovra sig i litteratur där emellan. Jag håller dock med om hans poäng; det värsta är ju inte att vara ful utan att vara tråkig.

Vem vill vara tråkig, liksom? Så fruktansvärt! När jag gick på stan idag kände jag mej dock lite tråkig. Eller inte så färgstark iallafall. För så här ska vi klä oss i vår, enligt butikerna.


Även barnkläderna präglas av samma kulörta ideal.

Lite väl magstarkt för mej (och nu pratar vi inte om magrutor, införskaffade pågymmet), vars garderob domineras av tråkigt svart. Men jag har en välfylld bokhylla iallafall.

onsdag 20 mars 2013

Valberedning? Ja tack, jag tar en!

Igår fick jag ett telefonsamtal från en person i bostadsrättsföreningen. Hon undrade om jag kunde tänka mej att sitta med i valberedningen. Då jag har smitit ifrån detta i tre eller fyra år kände jag att jag nu inte kunde komma undan mer, och tackade därför ja. När hon lagt på luren var jag tvungen att googla vad valberedning egentligen är för något.

Ur led är tiden

I vårt hem finns tre gamla hederliga analoga klockor. Hur kan det komma sig att alla tre stannar inom en tidsrymd av två dygn? Dags att gå en runda och byta lite batterier.





Dagens Hoppsan!

Eller gårdagens egentligen. S och jag var in på resebyrån för att diskutera en planerad resa till hösten. På resebyrån är de underbemannade och endast en disk är öppen, varför vi fördriver tiden i väntan på vår tur genom att gå runt i lokalen och bläddra i broschyrer, samtidigt som vi inte kan undgå att höra vad somk diskuteras.

Före oss i tur är en äldre man (läs: ca 70 år) med slitet utseende. Överviktig och med rollator. Nedsatt hörsel verkar han också ha eftersom han pratar med mycket hög röst. Han planerar en resa till Turkiet och funderar på vart och när han ska åka.

Plötsligt hör jag: "OM MAN SKULLE HITTA NÅGON KARL SOM MAN VILL TA MED UPP PÅ HOTELLRUMMET, VAD SÄGER DE OM DET DÄR BORTA?" Varefter försäljaren, utan att röra en min, svarar att vad han väljer att göra på rummet är hans ensak, så det ska inte vara några problem.

Jag vill ju inte vara fördomsfull, han får väl ragga män i Turkiet bäst han vill. Ändå kunde jag inte låta bli att hoppa till, och skrattar vänd mot hyllan med thailands-kataloger. Det kändes så absurt när jag såg framför mej denna herre, raggande på stranden med sin röda rollator. Eller så var det det oväntade i att någon högt och ljudligt talar om sina planerade semestereskapader av sexuell karaktär på detta sätt, så att alla runt omkring får ta del av dem.

måndag 18 mars 2013

Helgen som gick

Helgen gick fort som vanligt. På lördagen blev det en tur ut på isen, där jag graciöst (i min fantasi) åkte omkring på långfärdsskridskor. De andra promenerade och Lilla A åkte vagn.

Söndag blev favorit i repris, men utan skridskor. S åkte iväg till Visby på jobbresa, så Lilla A och jag hängde med ut med vännerna E & E med barn. Ikväll kommer S hem, och vi har saknat honom så då ska vi tvångsmysa.

Lite suddiga mobilbilder, varsågoda. Jag tror jag har haft fel inställning på bildupplösningen.

S provade sina skridskor, men eftersom han inte åkte lika graciöst som jag tog han snabbt av dem igen. Och skyllde på ont i fötterna.

Isfiske med E och lilla O. Lilla O ropade till fiskarna i hålet, och det fungerade, för de fick upp ca 40 små abborrar.

E och Lilla A

Söndagen avslutades med bad, utan skrik


Frukost imorse

fredag 15 mars 2013

Språkpolisen

Jag läste ett inspirerande blogginlägg av min bloggvän Marianne (hon har lösenordsskyddad blogg men kanske delar med sig om ni ber snällt). Hon skriver om hur hon blir galen av irritation på sin sambos språkfel, bl a på att han säger "vikna" istället för "vilka" och hur dottern, 2 år, nu har börjat säga likadant.

Alla som känner mej vet att jag är en språkpolis av rang (var jag har ärvt det ifrån var ganska uppenbart på släktträffen i helgen, och jag vill minnas att min far var om möjligt ännu värre). Stackars S är dödstrött på att jag hela tiden kommenterar saker han säger, men det är som en sjukdom, jag kan inte låta bli (ungefär som att pilla på en sårskorpa eller på Lilla A:s skorv i hårbotten).

Dyslektiker är ursäktade och dialekter tycker jag bara är fascinerande. Det är endast felsägningar av ord, sammanblandningar av uttryck (t ex "det spelar ingen betydelse"), särskrivningar, mellanslag före frågetecken, överdriven användning av ordet "så", felaktig användning av de/dem och felstavningar på officiella anslag som gör mej galen. Ja just det, uttryck som "min käre mor" (är din mor en man?), epedemi och "jag sitter vid datan" kan också få det att krypa i kroppen på mej. Och om man väljer att beskriva sin huvudvärk som "spännande" kanske man har ett ganska ointressant liv för övrigt.

Om Lilla A plockar upp något av nyss nämnda språkfel kommer "världen aldrig att ha varit närmare undergång", för att citera Marianne. Men idag var jag snäll och sa ingenting när min sambo pratade om att han skulle "legimitera sig". Jag skriver det här istället.

Hjulafton

Idag var vi till barnvagnsaffären och visade upp vår trasiga vagn. Eller vagnen med det trasiga hjulet, rättare sagt, annars är den ju hel. Då fick vi veta att hjulet borde bytas ut, annars kommer axeln småningom att gå av, och det vill vi ju inte, nej Gud förbjude.

Ett nytt hjul kostade strax under 500 kr. Dessutom rekommenderade försäljaren å det bestämdaste att man byter båda framhjulen på samma gång, eftersom de annars slits ojämnt, och då kan vagnen börja dra snett. Detta lät i mina öron lite överdrivet då vagnen inte ens har rullat i 4 månader, men hon är ju experten och borde veta. Vi bestämde gemensamt, S och jag, trotsiga som små barn, att vi inte byter något hjul innan det går helt sönder. Vi var alltså beredda att ta risken att köra snett (folk gör generellt alldeles för lite egna riskbedömningar nuförtiden, resonerade vi rebelliskt).

Men sedan ringde S till SAS för att göra en skadeanmälan, och huxflux skulle de fixa och ersätta allt, så nu inser vi ju att vi givetvis behöver två nya hjul, så att det inte blir något ojämnt slitage. Det där med att vagnen drar snett låter ju inte alls bra. Så två nya hjul blir det! God hjul, önskar SAS!

Projekt

Ett projekt som pågått ett tag här hemma är städa-ur-förrådet-så-att-vi-får-plats-med-grejer-och-kan-fixa-iordning-barnrum. Det är ett slags kedjereaktion skulle man kunna säga. Först måste förrådet röjas, så att vi kan flytta saker dit från garderoben, så att grejer från Lilla A:s blivande rum kan flytta in i garderoben. 

I samma projekt ingår en mängd delprojekt, såsom byta-gardiner-så-att-det-blir-mörkt-i-sovrummet-och-barnet-sover-länge-på-morgonen, samt sortera-och-föra-kläder-till-Röda-Korset, och gå-igenom-kartonger-med-gamla-prylar.

Det är inte så lätt att hinna med dessa projekt, då en stor del av dagarna går åt till att roa tremånadersbebis, alternativt bära omkring på tremånadersbebis, och det är bara en viss del av sorteringen som går att utföra med en hand, och gardinupphängning som regel kräver minst två, ibland fyra händer och fötter.

Hur som helst har vårt sovrum nu utrustats med mörka sammetsgardiner i vackraste bordellstil, medan Lilla A:s blivande rum sakta håller på tömmas på prylar för att kunna målas om och sedan fyllas med andra prylar, av mer barnaktig karaktär.

Att genomgången av gamla kartonger har tagit sin lilla tid kan jag dock inte enbart skylla på Lilla A. Jag har nämligen gjort en hel del fynd, som fångade min uppmärksamhet. Jag hittade bl a en mängd uppsatshäften från lågstadiet, och har skrattat högt och länge när jag läst igenom dem. Ni kanske får ett smakprov här tids nog, det känns som om omvärlden borde få ta del av berättelserna om tjuven Snorre Snabbfinger, och deckaren Kitty och de gröna damaskerna. Det märks att jag gillade att skriva redan då.

Lilla A provar hoppgungan i dörren till sitt blivande rum. Öppen planlösning medför dåligt med dörrposter att hänga gungor i, så det blir att välja mellan sovrumsdörr eller toalettdörr.

torsdag 14 mars 2013

Vår, eller?

Fantastiskt vårväder idag! Om man satt inne och tittade ut genom fönstret, vill säga. Väl ute var det isande kallt och blåsigt, och långkalsongerna var kvar inne.

Lilla A och jag har varit på öppna förskolan för första gången. Lite för lång stund blev det, för mitt i babysången tröttnade hon ur. Men innan dess var det skoj, och hon gillade att spela maracasägg. Det måste dock ha varit väldigt påfrestande, för vi hann knappt ut genom dörren förrän hon somnade, och sov djupt i tre timmar.

Stolen har också premiärsuttits idag. Lilla A satt som en prinsessa, uppallad med filtar och handdukar. Nu läser hon sagor om andra prinsessor och drakar tillsammans med sin far, medan jag bara väntar att hon ska bli trött så att jag också får gå lägga mej.


onsdag 13 mars 2013

Helgen i Vasa

Vi är alltså hemma igen, efter att ha spenderat helgen i Vasa hos mina kusiner och min mormor. Trots resfeber och mental stress innan gick allting väldigt bra, och det var en lyckad helg.

Lilla A vet att man måste hålla reda på tågbiljetten om man ska kliva av på Arlanda

Det är ansträngande att resa

Till vår stora förvåning stod det en älg inne i tax-freeebutiken. Hur hade den kommit genom säkerhetskontrollen?

Vi flyyyger!

S och Lilla A kollar anslutningsflyg i Helsingfors

Väl framme i Vasa kan man spela gitarr


Lilla A myser med sin gammelmormor

Man kan också spela sällskapsspel. Stor koncentration när reglerna gås igenom.



måndag 11 mars 2013

Jag lever och är hemma igen

Jag SKA skriva något. Snart. Det är bara så jämrans svårt att få någon datortid nuförtiden.

Vi är tillbaka från fosterlandet, allt gick bra förutom att barnvagnens ena hjul är skevt - surprise. Bagagehanteringen på flyget tycks ju vara ett sätt för personalen att få utlopp för sina aggressioner.

Idag har jag lunchat med mammorna i föräldragruppen, och vi passade också på att lägga alla bebisar i sol-form på golvet för fotografering. Först skrek en, sedan två och sedan alla sex i kör för att verkligen uttrycka vilken fruktansvärd plåga de utsattes för. Det blev väldigt roliga bilder, men tyvärr får ni inte se dem här.

Nu är det dags för amning, Lilla A ropar på mej. Lejters!

fredag 8 mars 2013

Vabruari borde väl vara slut nu?

Inatt drabbades jag av ytterligare en åkomma - nämligen resfeber, otippat nog. Att flyga till Finland för att hälsa på släkten brukar sällan göra mej särskilt nervös och uppspelt, men jag antar att det är för att jag inte brukar göra det i sällskap med en tremånaders bebis.

Så medan S och Lilla A har sovit gott inatt har jag snurrat runt. Nu är vi alla vakna, men jag är trött som en gnu. Det kommer att bli en lång dag. Förkylningarna och magåkommorna är dock bättre. Annat är det med Lilla A:s mormor som tidigt imorse knallade iväg till doktor med misstänkt borrelia. Tänk att fästingsäsongen har dragit igång redan, fast snön ligger kvar. Vabruari är slut, men sjukdomarna fortsätter att avlösa varandra.

tisdag 5 mars 2013

Mördarvirus

Sjukstugan fortsätter. S åkte hem tidigare från jobbet igår med feber och ont i magen, och själv började jag känna mej förkyld inatt, och vaknade imorse med ont i halsen och var allmänt vissen. Lilla A är dock still going strong, som tur är, trots alla dessa mördarvirus som tycks drabba oss.

På fredag flyger vi till släkten i Finland, låt oss vara friska då, snälla! Men då drabbas vi väl av ebola eller något annat vi inte har haft ännu.

Lilla A har somnat på min arm, som sakta har domnat bort, men jag är för trött för att lägga henne i vagnen, eftersom jag vet att hon förmodligen vaknar då. Så jag bloggar med en hand, och vilar min trötta kropp, och hoppas att handen återfår känseln när hon har vaknat.

måndag 4 mars 2013

Trött

Trött tjej ska ut på promenad.



Sunkmorsan

Jag har gått ner alla mina 14 gravidkilon, och lite till. Jag har ingen våg hemma, så jag vet inte exakt var det landar, men ett par kilo under utgångsvikten iallafall. Nu är det då inte aktiv träning och nyttig kost som är orsaken till denna viktnedgång, även om jag önskar att jag kunde säga så. Nej, snarare är det Lilla A som äter och äter av mej, och så toppade jag ju med en magsjuka föregående helg, som nog åt ett par kilon den med.

Konstigt nog kan jag ändå inte ha några av mina kläder som jag använde innan graviditeten. Jag vet nämligen inte var på min kropp jag har gått ner i vikt, för allt är större än förut. Jag får inte på mej några av mina gamla tröjor/skjortor, för brösten är för stora, låren är för breda för jeansen och magen hänger över byxlinningen om jag ändå lyckas pressa mej ner i några byxor.

Därför blev jag igår, trots min snålhet på föräldradagarna, tvungen att offra lite av föräldrapenningen på nya byxor och ett par linnen som det fungerar att amma med. Och nu när jag sitter i soffan, iklädd mitt nyförvärv, och precis har ammat upptäcker jag att jag har en stor fläck med bröstmjölk på byxbenet och över magen på linnet. Tack för den.

Jag kan lika gärna hasa runt i mjukisbyxor som en äkta sunkmorsa, för mitt försök att shapa upp mej fungerar ju uppenbarligen inte särskilt bra.

Byxorna är röda, inte rosa som det ser ut. Och fläcken var alltså inte heller där när jag köpte dem.

Update: Nu ca 5 minuter senare är mitt andra ben täckt av barnsaliv.

Spark spark

Lilla A har sparkdräkt idag.


Det går bra att sparka i den.

lördag 2 mars 2013

På egen hand

Jag och Lilla A har spenderat fredagen och natten till idag utan pappan i familjen, då han åkte till sina föräldrar igår. Allt har funkat bra, även om jag vid 4-tiden inatt har varit upp och hämtat en hink, då jag hade någon dröm om magsjuka. Kunde dock konstatera imorse att jag nog bara var hungrig.

Det är också besvärligt att släpa med barnvagnen i bilen då man är ensam, efter som stötdämparna till bakluckan gick sönder för två veckor sedan, och ingen har haft tid att engagera sig i detta. Bakluckan är alltså skittung, och hålls nu inte uppe av egen kraft.

Men bra karl reder sig själv, som det ju så könsdiskriminerande heter, så med lite trixande i sann McGyver-anda lyckades jag med hjälp av varningstriangeln palla upp luckan, och med risk för att krossas under dess tyngd lirka in vagnen. Som jag sedan givetvis inte ens skulle ha behövt ha med mej...