Månadens tågäventyr

Igår innan jag blev sjuk bestämde Lilla A och jag oss för att ge oss ut på ett tågäventyr igen, för att få lite spänning i vardagen. Eller lördagsspänning kanske man skulle kunna kalla det. Vi planerade att ta SJ-tåget mot S jobb för att passa på att träna och samtidigt hämta bilen, då han jobbade hela dygnet.

SJ:s regionaltåg mot Stockholm brukar vara lååångt. Det var det igår också. Jag hade hoppats hitta en konduktör för att kunna förvarna var jag skulle av så att jag kunde få lite hjälp. Men icke. Tåget var så långt att han (ja, det var en man, jag såg honom senare under resan) gömde sig någonstans utan att jag fick syn på honom. Jag och Lilla A fick ta hjälp av en medpassagerare för att komma ombord.

Där stod vi sedan och tryckte och undrade hur vi skulle komma av. Det var väldigt lite folk ombord och vi skulle komma att behöva hjälp av för att inte riskera att åka hela vägen till Stockholms Central. Vi bemödade oss inte att krångla oss till en sittplats eftersom resan endast tar 17 minuter.

Mitt i allt ser jag en bekant profil passera utanför. Det är E som går förbi med sonen i barnvagn och ska med samma tåg. Jag ropar till honom och vi hjälps åt att krångla in hans barnvagn på tåget. "Varför gick du inte in genom barnvagnsingången?" frågade han. Någon sådan hade jag inte sett, men det fanns tydligen en, och det var dörren bredvid den vi hade valt. Man lär sig nya saker hela tiden.

Nu trängdes vi iallafall, han och jag och två barnvagnar i det lilla utrymmet i ändan på vagnen, och jag fick hjälp av på rätt station. Vilket flyt! Det här med tågresor är så spännande, undrar hur nästa gång blir!

Väl framme på brandstationen passade Lilla A och jag på att få våra fordon tvättade.