torsdag 30 maj 2013

Den svårköpta egentiden

Egentid. Det är den där lilla stunden på kvällen då man är skittrött och vet att man borde gå lägga sig, men istället sitter man och dumsurfar på datorn eller kollar Instagram i mobilen. Bara en liten stund, tänker man, för man är ju så svältfödd på den där tiden då man bara kan vara egoist och inte hela tiden behöver vara uppmärksam på vad bebis pysslar med.

Nu har bebisen i fråga börjat kryp-hasa sig runt också, vilket ställer ännu högre krav på uppmärksamheten. Som t ex idag när vi skulle gå ut och Lilla A låg på hallgolvet medan jag snabbt sprang in i badrummet för att hämta någon grej. När jag, ca en halv sekund senare, kom tillbaka till hallen hittade jag henne förnöjsamt slickande på barnvagnens framhjul. Vad det var kryddat med efter att ha rullat åtskilliga kilometer på Uppsalas knappast alltför rena trottoarer väljer jag att inte tänka på.

Det finns så många roliga bloggar jag skulle vilja följa, så mycket böcker jag skulle vilja läsa, så mycket nyheter jag känner att jag borde se, men egentiden är för kort. Idag har jag iallafall betalat räkningar, så nu kan jag med gott samvete sitta här en stund. Eller just det, sova var det ju. Imorgon kryper hon förmodligen ännu snabbare.

onsdag 29 maj 2013

Ljuv musik

Idag tog jag fram min gamla fiol. Jag spelade under många år när jag var barn, min första fiol fick jag av mina musicerande föräldrar som tvååring. Som trotsig 16-åring slutade jag dock med allt som hade med musik att göra, vilket känns väldigt sorgligt idag.

Under 20 år har jag alltså knappt rört fiolen, men nu har jag plockat upp den ur lådan ett par gånger. Den skulle dock behöva lite varsamt underhåll för att låta bra, samtidigt som ägarinnan skulle behöva en hel del övning.

Inte ens den annars så diplomatiske och vänlige S kunde förmå sig till att säga att det lät bra. Och Lilla A började gråta. Men nu har hon nya peltorskydd som hon kan använda nästa gång fiolen kommer fram ur sin låda. S får väl helt enkelt bita ihop.




tisdag 28 maj 2013

Aj!

Nu kom det jag haft förväntansångest inför. Bettet.

#levermedendastenbröstvårtanuförtiden

måndag 27 maj 2013

Första ordet

Nu har det hänt så många gånger, så det kan inte vara en tillfällighet. Lilla A säger "sss" åt kissen!

Sss

Då var helgen slut

Helgen har i vanlig ordning varit väldigt intensiv. Så intensiv att Lilla A och jag i princip bara har sovit och vilat för att ta igen oss idag. Fast det har varit en rolig helg.

Tonåringarna kom ner i fredags, och lördagen ägnade vi åt att vara på Kulturernas Festival, med utomhushäng och en mängd musik- och dansuppträdanden. Vi hann också träffa lite vänner och jag lyckades slinka iväg en sväng på bakluckebarnloppis. Himla kul, tyckte jag, och kom hem med lite kläder och en motorsåg åt Lilla A.

Igår var det julafton. Tjejerna fick biljetter till konserten med Pink av oss i julklapp, och vi tänkte också ta del av julklappen, och tog oss alltså till Globen igår kväll. Lilla A spenderade kvällen med farmor och farfar, som kom till Uppsala på eftermiddagen. Konserten var en jättelyckad present, och alla var nöjda, även om jag till viss del är benägen att hålla med recensenterna om att hon kunde ha sjungit lite mer, och ägnat sig lite mindre åt akrobatik. Fast det var väldigt kul att se på, och man måste imponeras av hennes talang.

Natten blev kort för oss alla, eftersom vi var hemma först vid 01 och dalmasarna sov kvar och åkte hem med ett morgontåg imorse. S har jobbat på brandstationen i Järfälla idag, där stämningen är präglad av föregående veckas oroligheter med anlagda bränder och stenkastning mot brandbilarna.

En alldeles egen motorsåg!

Pink i Globen

Någonstans i mitten svävar Pink omkring över folkhavet

lördag 25 maj 2013

fredag 24 maj 2013

För fulla muggar

Lilla A har fått en mugg.


Vad ska man göra med den här egentligen?


Hmm, det är någon pip här.


Så här kanske?

onsdag 22 maj 2013

Nu har vi sprungit

Tidigare ikväll var det då dags för Blodomloppet. Jag har varit förkyld den senaste veckan, och hostar fortfarande ur mej häpnadsväckande mängder grönt slem varje morgon. Idag har jag dock, trots det gröna, känt mej rätt så pigg, vilket är till fördel om man ska springa.

Det gick över förväntan, även om jag inte har en aning om vad tiden blev. Jag startade i en lite för långsam grupp och fick hela loppet försöka ta mej förbi folk som promenerade eller sprang långsamt, så med tanke på hur jag sicksackade mej fram måste jag nog ha sprungit minst den dubbla sträckan. I svår terräng också, eftersom jag dessutom använde mej av skogen och dikesrenen för att ta mej förbi folk. Så med det i beaktande kommer jag att känna mej nöjd när jag kollar min tid på nätet imorgon, oavsett vad den blev. Jag känner mej faktiskt väldigt nöjd redan nu, utan att ha kontrollerat tiden. Jag tog mej runt, springande, och det var mitt mål.


Lilla A är imponerad av min medalj

Lycklig när loppet är över

En annan nöjd deltagare. Han sprang dubbelt så långt som jag på hälften så kort tid, ungefär.

Lilla A:s farmor passade det skrikande och griniga barnet (som fått både order om att äta mer p g a den låga vikten samt vaccination idag), medan resten av familjen roade sig. Tack för hjälpen, A! Och tonåringarna och H som också var med gjorde alla strålande bedrifter. Nästa år springer de Tjocka Korvarna milen, eller hur?

Ambivalens

"Jag brukade vara ambivalent, men nu vet jag inte", läste jag någonstans, och det stämmer mycket mycket bra in på mej just nu. I evigheter, känns det som, har S och jag diskuterat huruvida vi ska flytta eller inte. Jag trivs väldigt bra i min lägenhet, och har bott här längre än någon annanstans i mitt rotlösa och rastlösa liv. Samtidigt förstår jag ju att han inte känner sig bekväm med att vara min "inneboende", och jag tycker också att det vore bra för vår relation att skaffa oss något gemensamt.

För det mesta har vi ganska bra med utrymme, men varannan helg bor S två tonåringar här, och tanken är väl att Lilla A småningom ska flytta ut ur vårt sovrum. Dessutom har vi väldigt dåligt med plats för farmödrar, mormödrar och andra släktingar och vänner som vill hälsa på oss.

Vi har diskuterat detta tusen gånger, och bestämt oss för olika lösningar ungefär lika många gånger. Senast för några veckor sedan bestämde vi oss för att ta semester från bostadsletandet fram till hösten, samtidigt som vi kom till beslutet att vi nog ska bo i lägenhet istället för hus, och sikta in oss på att bygga sommarstuga på Åland.

Detta var alltså vår plan fram till för tre dagar sedan, då vi av en slump fick syn på ett väldigt trevligt parhus som var till salu. Vi gick på två visningar, skaffade lånelöfte och har nu ägnat två dagar åt tvångsmässigt kontrollerande av mailen, och nervösa toalettbesök av ångestartad karaktär. Vi har nämligen budat, med hisnande summor. Jag trodde aldrig att vi skulle få ett så högt lånelöfte. Tyvärr var det fler än oss som också tyckte att huset var väldigt trevligt, och värt en massa pengar, så priset steg och steg och steg, till astronomiska nivåer.

S och jag tycks båda vara av ganska impulsiv karaktär, samtidigt som vi förstärker varandras beteende. Budgivingen har alltså gått till ungefär så här att vi har lagt ett bud, försökt enas om något tak, och sedan kontrollerat mailen ungefär var 5:e minut för att se om vi blir överbjudna. Jag har haft svår ångest varje gång vi lett budgivningen, och tänkt att det är alldeles för mycket pengar, vill jag verkligen ha hus, ska jag tvingas sälja min älskade lägenhet nu, är det ett bra område, vill jag verkligen lämna centrum osv osv.

Sedan ser jag att jag fått mail. Varje mail (från Lindex, min mamma, biblioteket eller Team Sportia) har fått mej att formligen kräkas av nervositet innan jag har hunnit öppna inboxen. När jag sedan sett att någon lagt ett högre bud än oss har jag återigen fått ångest, fast den här gången av motsatt karaktär; jag ville verkligen ha det där huset, gården var ju så fin, vi kommer aldrig att hitta något lika fint, det skulle ju vara så skönt att slippa renovering, osv osv.

Och så pratar S och jag ihop oss, bestämmer oss för att buda lite till, fast vi redan nått vårt tak, och sagt att vi ska ge oss. Bara ett till, sedan slutar vi, det blir ju inte så mycket dyrare månadskostnad. Ångest. Och så höjer vi vårt tak, och ger ett nytt bud. Och så ångest av den första typen igen. Ambivalens, var ordet.

Det var tur att vi hade planer för kvällen, annars hade vi aldrig gett oss. För det gjorde vi tillslut, vi drog oss ur affären. Och då hade jag ångest igen. Men nu är det så, nu får vi fatta ett nytt beslut angående vårt boende. Lägenhet? Radhus? Villa? Sommarstuga? Nu? I höst? Bo kvar så länge det går? Flytta från stan? Vad hände med sommarstugan?

Vi hinner vara ambivalenta många gånger ännu, vi har ju uppenbarligen ingen aning om vad vi vill.

Det här huset blev alltså inte vår framtida bostad. Jag tror jag ångrar mej. Eller jag vet inte. Kanske.

Vi snorkiga sjuksköterskor

Tyvärr inget nytt under solen, men så träffsäkert skrivet. Läs om ni orkar läsa ytterligare ett inlägg om sjuksköterskornas arbetssituation. Om ni redan har läst så att det står er upp i halsen, och känner er lika frustrerade, maktlösa och förbannade som jag, och inte orkar ta in mera, så låt bli att klicka på länken (som är ett svar på Johan Hakelius artikel i Aftonblandet).

måndag 20 maj 2013

På bettet

Första tanden dök upp idag. Nu väntar vi med spänning på första bettet.

lördag 18 maj 2013

Lördagshäng

Det blev lite häng på S jobb idag. Jag är trött och sliten och orkade inte hitta på något annat.


Det är ingen myt att brandmän lagar mat tillsammans, och nu har ju grillsäsongen dragit igång




Blödig

Jag, som är så hård och cynisk, blir löjligt rörd av sådant här. Blinde kattfarbrorn Lennart som pysslar om de övergivna kattbebisarna. Snyft.

Snor

Jag, som alltid har tyckt att snoriga barnansikten är så äckligt, har nu själv en unge med en grön elva under näsan.

#hejverklighet #föräldraglamour #kråkorärmysigt

Helg

Idag är vi ensamma hemma, Lilla A och jag. S jobbar hela dygnet och alla våra vänner tycks ha planer för helgen. Vi kanske åker ut till hans jobb och fikar lite. I all tysthet, för min del, eftersom jag fortfarande inte har fått tillbaka rösten.

Här är en bild på Lilla A och hennes storasyster när de tränar på nappanvändning. Väldigt kul, tydligen.

fredag 17 maj 2013

Tala är silver men tiga är guld - eller nåt

Jag har blivit förkyld och tappat rösten. Går här hemma nu och bara väser till Lilla A. S har det lugnt och skönt. Så just för tillfället är jag en väldigt bra lyssnare för en gångs skull. Är det någon som har något ni vill ventilera med mej, så har ni chansen nu. Jag lovar att jag är tyst och inte ska avbryta.

onsdag 15 maj 2013

Förbannad

Jag ogillar kryptiska inlägg och tycker att det är sjukt irriterande när folk säger A men inte B, men här ska ni få ett iallafall. För nu är jag förbannad. Igen.

I vår närhet finns en person som inte fungerar som man kan förvänta sig av en vuxen människa. Tyvärr är det här en relation som inte går att avsluta hur som helst, så gång på gång tvingas vi ta del av korkade beslut, lögner, ändrade planer och de märkligaste prioriteringar. Jag stångar huvudet blodigt i frustration, men det hjälper ju inte. Man får bara stå och se på och hoppas att de som drabbas inte råkar allt för illa ut.

Just nu kryper det i mej av ilska, för nu har hen återigen briljerat med sitt fantastiska omdöme. Det borde fan ta mej vara körkort eller licens för vissa saker som ingår i det som kallas att vara vuxen, och klarar man inte uppkörningen borde man inte få ansvara för saker/personer som kan ta skada. Say no more.

måndag 13 maj 2013

Spelautomater

Jag sa att hon inte fick, men hon lyssnade inte! Och inte kan hon läsa heller.



På väg hem

Jag hade inte lyckats bestämma mej för vilken båt vi skulle åka hem med igår, vilket resulterade i att när ambivalensen lagt sig och vi skulle till att åka fanns det inga bilplatser kvar på någon av båtarna på hela dagen. Vi fick snällt stanna kvar ett dygn till. Trevligt i och för sig, men nu längtar vi efter S.

I skrivandets stund befinner vi oss, Lilla A och jag, på en, i det närmaste, folktom eckerölinje, vilket känns väldigt skönt efter att ha trängts med fulla pensionärer och skrikiga ungar de senaste gångerna vi åkt över. Båtresorna är rätt dryga (även om en medresenär vid bordet intill nyss påpekade att Lilla A såg så glad ut just för att hon fick åka båt).

Vår extra dag på ön gjorde att vi hann träffa goda vännen N, som jag ser alldeles för sällan, och så lyckades vi slutföra lite syprojekt. Nu ska jag hinka i mej några muggar kaffe så jag orkar köra bil en dryg timme. Några nätter på bortaplan har medfört orolig sömn för Lilla A, och därmed också för mej.





lördag 11 maj 2013

Produktivt

Idag har varit en händelserik dag för Lilla A. Efter världens giftigaste bajsblöja imorse fortsatte hon att briljera. Medan jag klädde på mej skickade hon, helt på egen hand iväg två sms till sin far.

Helgen har också utmynnat i andra kreationer. Svägerskan har köpt en overlockmaskin och jag fick äntligen sy lite. Har haft svår abstinens, bebis försvårar symöjligheterna, men nu lyckades jag äntligen komma till, och skapade tre mössor och en haklapp. Svägerskan sydde tre klänningar till Lilla A så garderoben är ordentligt förnyad.

Det finaste alstret var ändå den morsdagsteckning (ja, vi är lite tidigt ute, morsdag i Finland är imorgon) som Lilla A ritade medan jag var i duschen och som jag fick när vi fikade och firade oss mammor i familjen.

Sms till pappa


Nya kläder


Tårta


Lilla A:s första teckning

Semester-mode

Vi har haft sköna dagar på ön. Imorgon bär det av till stan igen. Då kommer också pappa-babianrumpan hem från det MTB-camp han ägnat helgen åt. Vi hörde något om "svårtattsitta" när vi pratade i telefon tidigare.

torsdag 9 maj 2013

Smaksensationer

Lilla A och jag är på Åland. Idag har Lilla A:s kusin V, 2 1/2 år, bekymrat sig hela dagen över att Lilla A stoppar allt i sin mun. "Inte äta!", sa hon upprört när Lilla A oberört smakade på hennes halsband, mjukisdjur och andra leksaker. Tills hon kom på att man kunde mata sin lydigt gapande lilla kusin, med katthår. Då blev det genast mycket roligare.

Men sanden i sandlådan åt Lilla A helt på egen hand. Det var t o m så gott att hon tog sig en mun till efter det första smakprovet.

tisdag 7 maj 2013

Titulerar mej numera styrelsemedlem

Igår var jag alltså på först årsstämma, sedan konstituerande möte och sist styrelsemöte. Jag är nu invald som suppleant i bostadsrättsföreningen, men lyckades först på något märkligt vis slippa undan arbetsuppgifter. Tills någon kom på den briljanta idén att jag ju kan fixa höstfesten. Jag hatar att fixa fester, är världssämst på det, och har inte ens gått på en enda av föreningens fester, så jag har ingen aning om vad som förväntas.

Dessutom drack jag alldeles för mycket kaffe på mötena och hade en alldeles för spännande bok att läsa, så jag haft svårt att sova inatt. Jag spenderar därför dagen inomhus trots finvädret, och väntar på att Lilla A ska bli trött så att jag också kan få sova en stund. Vem vet, kanske jag får massor av energi och idéer sedan och tycker att styrelsearbete och höstfestfixande är superinspirerande. Kanske.

Jag har en del att läsa in mej på

lördag 4 maj 2013

Det var så bra!

Jodå, han lyckades, Bruce! Konserten var fantastiskt bra, och Born in the USA känns lika aktuell nu som när den kom 1984. Och jag glömde t o m  bort att tänka på Lilla A en liten stund då och då. Han spelade och spelade, och det tog aldrig slut. Konserten höll på i över tre timmar, och som tur var gick det extrainsatta tåg, annars hade vi inte kommit hem.

Lilla A både åt gröt och drack ur flaska. Sedan somnade hon i sin egen säng utan gråt, av ren utmattning. Allt bara positivt, med andra ord.

fredag 3 maj 2013

Bruce Springsteen

S och jag sitter på Friends Arena och väntar på Bruce Springsteens konsert. Lilla A är hemma med mormor. Bruce har stora krav på sig. Ska han lyckas vara så bra att jag glömmer bort att oroa mej för Lilla A?

#lämnatbebissomintevilltaflaska
#nojigförstagångsförälder
#grötärgott

Hör dåligt

S pratar med dottern i telefon:

- Vad gjorde ni på gymnastiken idag?
- ...
- DAMPS???
- ...
- Jaså, dans.

#vaxiöronen #damppågympalektionen

torsdag 2 maj 2013

Kroppsskada

Lilla A blev idag, på ett smärtsamt sätt, en erfarenhet rikare. Alla mellanmänskliga relationer är inte lustfyllda och sorglösa.

Vi var på öppna förskolan och Lilla A låg förnöjt på mage och ägnade sin fulla uppmärksamhet åt en orange boll. Då kröp en herreman, uppskattningsvis ett par månader äldre än henne fram och närmade sig henne bakifrån, med bestämda och målinriktade steg. Siktet var klart inställt, och han begravde resolut tänderna i hennes lilla vippande, strumpbyxbeklädda fot.

Lilla A gav upp ett tjut, och mamman till den unge förövaren skämdes och bad tusen gånger om ursäkt för sin sons illdåd. Själv kände jag mej dum över att jag inte var mer uppmärksam. Det här med att passa små bebisar är inte något jag har full rutin på ännu, verkar det som.

Hur som helst blev gråtstunden kortvarig och vi kunde fortsätta vår sysselsättning - en erfarenhet rikare, och några tår fattigare.

onsdag 1 maj 2013

Vuxenvalborg

Valborg i Uppsala är ett känt fenomen. Massor med folk, forsränning, fylla, sillunch, grillning osv. Själv har jag jobbat en mängd valborgmässoaftnar, bl a på akutmottagningen, där dagen/kvällen präglas av sårskador och överförfriskade firare.

I år var S ledig, och vi firade "vuxenvalborg". Lite häng på stan på dagen, fika på café med vänner och grillning hos andra vänner på kvällen. Och trots att middagen inleddes med avsaknad av varmvatten, trotsiga småbarn och ickefungerande engångsgrillar blev det en mycket trevlig kväll. En bra valborg helt enkelt.