Jodå, han lyckades, Bruce! Konserten var fantastiskt bra, och Born in the USA känns lika aktuell nu som när den kom 1984. Och jag glömde t o m bort att tänka på Lilla A en liten stund då och då. Han spelade och spelade, och det tog aldrig slut. Konserten höll på i över tre timmar, och som tur var gick det extrainsatta tåg, annars hade vi inte kommit hem.
Lilla A både åt gröt och drack ur flaska. Sedan somnade hon i sin egen säng utan gråt, av ren utmattning. Allt bara positivt, med andra ord.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar