fredag 30 augusti 2013

Jobbet gör mej sjuk

Jag blir väldigt ofta förkyld. Kanske inte så snuvig, men jag tycks dra på mej virus utan något större motstånd och känner mej ofta hängig och har ont i halsen. Nu när jag har varit gravid och föräldraledig har jag haft en mängd krämpor, men nästan inte alls varit förkyld, konstigt nog.

Så för tre dagar sedan var jag och hälsade på på jobbet, först på mitt nuvarande jobb och sedan gick jag en sväng förbi min gamla avdelning. Och nu är jag förkyld.

torsdag 29 augusti 2013

Det 173:e (typ) inlägget om sömn. Eller om bristen på den samma.

Den lilla skrutten har haft en gnällig dag idag. Hon vaknade tidigt, var jättetrött men vägrade somna om och skrek hellre. Osmart kan man ju tycka. Mamman har också varit jättetrött idag, och skulle gärna skrikit lite hon med, men ännu hellre sova. Men nu är det ju inte jag som bestämmer över sovtiderna i det här hushållet längre.

Fast ja, till viss del gör jag väl kanske det. Vi har ju fastnat i nattamningsträsket, och nu har Lilla A haft ett par sämre nätter, då hon har vaknat ett par-tre gånger och velat äta. Jag vet ju att hon inte ska behöva äta på nätterna, men jag har varit för trött för att orka ta den striden, då jag vet att det kommer att bli ett par jobbiga nätter när det är dags.

Dessutom skulle hon kanske kunna flytta till eget rum för att underlätta avvänjningen, men nu har vi bara ett sovrum till, och det används även av tonåringarna varannan helg, och av eventuella gäster. Vi skulle behöva flytta. Om inte annat för att Lilla A ska sluta äta på nätterna (vi var faktiskt på ett par visningar i början av veckan, men inget av husen var vårt drömhus, varken ur avvänjningssynpunkt eller bara så där).

Till synes på bra humör. Fejk.

Igår träffade vi föräldragruppen för första gången sedan i juni. Först på utbildning i barnsäkerhet och sedan lunch i stadsparken. Jättekul att se hur alla bebisar vuxit, och jämföra färdigheter och storlekar. Och antal timmar nattsömn förstås. 

Vi har det egentligen ganska bra, när man hör hur andra har det. Men inte kände jag mej piggare för det, trots att någon annans unge vaknar med en timmes mellanrum, alltså. Jag hoppas bara att Lilla A inte hörde det och fick några tips.

tisdag 27 augusti 2013

Snart semester igen

Snart åker vi som sagt på semester till Mallorca. Resan har varit bokad länge, och omständigheterna har förändrats under bokningstidens gång. Från början skulle även S föräldrar ha varit med, men de har valt att stanna hemma. Vi har funderat fram och tillbaka hur vi ska göra, men bestämde oss iallafall för att åka.

Och nu efter att jag lånat en bok om Mallis och laddat med UV-dräkterna till Lilla A känns det som att det här kommer att bli bra.


Bild från igår när vi var ute på promenad. Lite för ljust tyckte Lilla A, som inte heller ville ligga i vagnen. Jag ser lite ilsken ut, men var nog inte särskilt ilsken.

Annars har dagen i vanlig ordning gått fort utan att jag hunnit göra speciellt mycket, så som det tycks vara när S jobbar. Jag har iallafall varit upp till både mitt nya och mitt gamla jobb på sjukhuset. Och det var inte så ångestframkallande som jag hade förväntat mej.

måndag 26 augusti 2013

Solskyddsfaktor

Hela sommaren har Lilla A vistats i utomhus utan någon UV-dräkt. Vi har försökt hålla oss i skuggan, ha kläder på och smörja in henne då det har varit mycket sol. Nu ska vi åka till Mallorca om två veckor och då kändes det som att vi kanske skulle ta och investera i en UV-dräkt iallafall, eftersom det förmodligen blir en hel del häng i solen.

Som den snåljåp/ekonomiska person jag ju är kändes det som att nyinköp var alldeles för lyxigt för ett plagg som kommer att användas endast vid denna enda resa och sedan vara för litet. Tyvärr är jag tydligen också en väldigt slö person, för mitt i allt var det ju inte alls så länge kvar tills vi ska åka.

Hoppsan hejsan, plötsligt fanns ju inte tiden att fundera, välja och vraka, eller vänta och se om det dyker upp något bättre på Tradera. Reorna på stan blev plötsligt mitt förstahandsalternativ. Men strandsäsongen är tydligen slut i vårt land, för det fanns inte en UV-dräkt i någorlunda passlig storlek kvar i stan.

Jaha, tillbaks till Tradera. Klicka på det som finns. Nu har vi inte tid och råd att missa de auktioner som ligger ute. Jag lade bud på två, för att vara på säkra sidan. Måste ju hinna få hem dräkten innan vi åker också, annars är den ju värdelös.

Sedan var det ju som sagt barnloppis i lördags. Och där fanns det UV-dräkter, såklart. Lika bra att köpa en ifall jag förlorar Tradera-auktionerna, eller inte hinner få hem mina vinster, tänkte jag. Hängslen och livrem, liksom. Eller UV-dräkt x flera.

Vi kom alltså hem med den här vackra kreationen (bilden) från loppisen. På kvällen fick jag Tradera-mail - jag hade vunnit båda auktionerna. Alltså två dräkter.

Så nu kan jag verkligen känna mej ekonomisk. Tre UV-dräkter, så här i slutet av augusti är ju precis vad vi behöver. Vad bra det blev. Vi kanske måste boka in en semesterresa till i vinter så att vi får användning för dem innan de är för små. Det känns ju onödigt att lägga ut så mycket pengar på något man knappt hinner använda.

Lilla A poserar nöjt

Hej bebis! Vilken fin dräkt du har!

söndag 25 augusti 2013

Helgen gick så snabbt

I lördags kom min svägerska och Lilla A:s kusin och hälsade på, och sedan har det varit full fart. Vi var på barnloppis och fyndade och lekte en stund i lekparken närmast oss med ungefär en miljon andra hysteriska barn.

I morse kom Lilla A:s mormor också över och så gick den här dagen i rasande fart. Innan dagen var slut ramlade Lilla A och slog pannan i klinkersgolvet och fick sin första blåa bula i pannan. Jag antar att vi kan räkna med några fler innan hon blir vuxen.


Två av helgens loppisfynd för sammanlagt 35 kronor

Idag på promenaden träffade vi den här hästen. Som Lilla A blev rädd för.

lördag 24 augusti 2013

Hår

Det här är alltså min panna. Jag har inte speciellt mycket hår på huvudet i vanliga fall, men nu är det betydligt mindre än vanligt. Hår och amning funkar tydligen inte ihop, för herrejävlar vad det lossnar.

Egentligen är jag förvånad över att det överhuvudtaget finns ett enda strå kvar när jag ser mängden på kammen varje dag. Och på golvet och i handduken och på kläderna. Ja, överallt är det hårstrån. Jag lossar mer hår än katten, och bara det säger ju en del.

Men det är nytt på kommande. Små snygga spretiga tofsar i pannan. Synd bara att det tar ett tag innan det har uppnått samma längd som det som trillar av.


Rökning förbjuden?

I början av veckan var jag på höstens första styrelsemöte för bostadsrättsföreningen. Som den novis jag är inom området "Styrelsemöten" var jag ordentligt uppspelt (fast inte på något positivt sätt), och sprang på toa några extra gånger innan jag gick iväg.

På mötet avhandlades en mängd olika saker, och vi fattade en del betydelsefulla beslut. T ex hade det kommit in en motion om att omvandla föreningen till en rökfri bostadsrättsförening. Medlemmen som skickade in hävdade att han stördes av röklukt från grannar, vilket var besvärligt eftersom han var allergisk. Inget konstigt med det.

Det exceptionella var att han specifikt var allergisk mot två olika cigarettmärken, och nu hade det flyttat in någon som rökte något av just dessa märken, alternativt hade någon av de redan rökande grannarna bytt cigarettfabrikat. Första gången han utsattes för röken från dessa specifika rökdon hade hans allergiska reaktion lett till minnesförlust. Om vi inte kunde få igenom ett totalt rökförbud kanske vi skulle kunna förbjuda just dessa märken, var medlemmens förslag.

Jag vill inte på något sätt förringa folks upplevelse av att det är obehagligt - det kan rent av vara hälsovådligt - att utsättas för cigarettrök, speciellt när man är allergisk (även om minnesförlust kanske inte direkt är ett typiskt symtom på just allergi), men t o m jag som nybörjare i bostadsrättssammanhang förstod att det här skulle bli knepigt att få igenom. "Rök helst inte i vår förening, och måste du röka så rök då inte cigaretter av märket X eller Z". Kanske det finns en chans att jag lär mig det här med styrelsearbete trots allt.

fredag 23 augusti 2013

När katten är borta...

Återigen är jag gräsänka p g a någon idrottsaktivitet. S ska springa Stafettvasan och är i Mora. Då passar jag på och äter av glassen som han har köpt. Och har på massor med strössel. Men hoppsan, det var visst omöjligt att få igen dörren till frysen. Hur fick det där glasspaketet plats förut? Bäst jag äter upp resten också. Så det kan gå. Nu går det iallafall att stänga dörren.

Ekonomisk ångest

Huset, som vi då inte kunde köpa, är nu uppe i 4 425 000 kr. Helt bisarrt. Men på något sätt känns det lite bättre att det sprang iväg och blev så där orimligt dyrt när vi ändå inte fick det. Nu slipper vi ju fundera på om vi kanske kunde ha fått det om vi bara hade gått liiite högre. Nej, det skulle vi inte. Punkt.

Men nya skor fick (köpte) jag iallafall. När jag nu inte fick ett hus kan jag åtminstone glädjas åt det. Fast konstigt nog har jag ekonomisk ångest över det också. Konstiga proportioner. Stadium har 3 skor till priset av 2 den här veckan, och eftersom min käre idrottstokige sambo ändå hade tänkt köpa nya innebandyskor, blev det liksom två par skor till mej. Så där bara. Bra deal, tycker jag.

Ordning och reda

Ett par gånger varje dag måste plastpåsarnas sorteras, hälsar Lilla A.



 

Så där, då var det klart. Tills nästa gång. Om någon timme eller så.

torsdag 22 augusti 2013

Sörjer vårt hus

Nu har vi, med sorg i hjärtat, tvingats ge upp planerna på huset. Ikväll är budgivningen uppe på 4,15 miljoner vilket är waaaay över vår budget. Dessutom skulle det ha behövts en hel del pengar till renovering också, så till sist var det bara att inse att vi måste ge oss.

Huset, som vi först inte ens hade tänkt åka och titta på, var byggt 1966, och i princip var ingenting åtgärdat efter det. Samma familj har bott där hela tiden, och nu har de blivit gamla. Allt i huset var dock otroligt välskött trots att det hade nästan 50 år på nacken. Inga slitna tapeter, inga spruckna kakel i badrum. Bara omodernt och fruktansvärda färgval.

Men efter 50 år kanske en dränering kan behövas, speciellt när man har en hel källarvåning. Taket skulle ha behövt bytas och samma sak med fönstren. Vitvarorna var i och för sig inte 50 år gamla, men inte 5 heller. Och brunt/gult badrum kan ju kännas spännande ett litet tag.

Med en hel del vit färg kanske man hade kunnat stå ut tills lottovinsten trillar in, eller den där okända rika släktingen utan andra arvingar lämnar några miljoner efter sig. Men nu gick det till någon med fetare plånbok än vi. Eller bättre tur i spel/fler avlägsna nydöda miljonärskusiner.

Det är konstigt hur man så snabbt kan hinna planera hela sitt nya liv i ett boende man bara har tittat på. Man hinner renovera, möblera och bo in sig i fantasin, och så blir det verklig separationsångest när man måste skiljas från sina drömmar. Men vi letar vidare.

Det blev ingen äppelträdgård för er

Och ingen gillestuga med mysig brun heltäckningsmatta att vässa klorna på

Inte i det huset iallafall, kanske i något annat

onsdag 21 augusti 2013

Jag vill bo i en svamp, annars får jag kramp

Mäklaren från visningen igår ringde. Vi vet fortfarande inte hur vi ska göra, och S är som sagt inte hemma, utan är med sin dotter i hennes nya skola hela dagen, och jobbar sedan nattskift direkt efteråt. Jag sitter alltså helt själv med min husångest. Lilla A är ju inte till mycket hjälp.

Velig, kan du komma med några expertråd här? Du kan ju det här med 60-70-talshus,eller hur?!  
     
Är det alltså för det här vi ska skuldsätta oss till vansinniga nivåer? Hur fint läge måste det vara för att överväga fulheten?





LSS-boende ftw

S äldsta dotter har en sjukdom som heter neurofibromatos. Sjukdomen bildar godartade tumörer på nerverna, och kan yttra sig på lite olika vis beroende på var dessa knutor/tumörer sitter. P g a sin grundsjukdom har hon också haft oturen att drabbas av en utvecklingsstörning, och har gått hela grundskolan enligt särskolans läroplan.

I våras gick hon ut 9:an, och eftersom hon omfattas av LSS (Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade) har hon nu rätt att flytta till internatboende och särskolegymnasium, som i det här fallet ligger i en annan stad.

Idag började den nya skolan, och det var en 17-åring tjej som har längtat i flera månader på att få flytta hemifrån som nu förväntansfull och glad åkte iväg. Här får hon äntligen känna sig som en normal tonåring, en bland alla andra, och hon har fått en massa kompisar som redan går på skolan.

Så läser man det här (<- länk) i pressen, om grannarna som protesterar mot det planerade LSS-boendet i Södertälje. Hur kan man vara så oupplyst i vår google-tidsålder, där man har svar på det mesta inom 5 minuter, bara ett par klick bort? Vad tror man att det är för människor som omfattas av LSS? Kriminella? Knarkare? Psykotiska våldsverkare? (jag önskar jag hade haft tid att skriva det här inlägget för några dagar sedan när debatten ännu var het)

Det gör mej så ledsen, den här "vi-och-domandan". "Det är klart att de ska ha ett bra boende, men inte här bredvid oss". Eller så uppfattas personer med utvecklingsstörning som lite "gulliga" som Ica-Jerry, eller så som som alla inlägg som delas på Facebook med personer med Downs syndrom eller liknande vittnar om. Gulligt på avstånd. Så länge man slipper "problemet" på sin bakgård, vill säga.

Så här har vi alltså världens raraste och snällaste tjej som idag, stolt och glad, flyttar hemifrån. Till ett LSS-boende. Och är det någon som borde vara orolig, så är det då inte hennes grannar iallafall.







Om det är någon som vill läsa ett bra inlägg som bemöter kritiken mot det planerade boendet - läs Jill Söderlunds inlägg här. Detta inlägg behandlar det neuropsykiatriska funktionshindret autism istället för utvecklingsstörning som jag skriver om, men läs ändå! Mycket bra skrivet!

tisdag 20 augusti 2013

Husangst

Nu är vi igång med husletandet igen. Jag lurade S till fel visning idag. Jag hade kollat fel helt enkelt, så vi hamnade till ett hus som vi hade "sorterat bort" eftersom det var alldeles för mycket renovering till ett alldeles för högt pris. Men ok, tänkte vi, vi kan ju lika gärna titta, så att vi vet vad vi inte vill ha. 

Klokt och förnuftigt en liten stund. Tills vi båda blev kära i huset som vi absolut inte skulle ha. Så nu försöker vi argumentera för röda medaljongtapeter, hel källare och gillestuga med heltäckningsmatta. Och renovering kan ju vara kul, eller hur? 

Vi får nog sova på saken tror jag. Men det VAR ett jättetrevligt hus. 

lördag 17 augusti 2013

Bebisuppdatering

Om 5 dagar blir vår lillfis, Lilla A, 9 månader. Det är inte klokt vad tiden går fort. Klyschigt sagt, men så är det. Med den här takten kommer jag att vara ålderspensionär alldeles snart.

Vid det här laget kan vår lilla bebis krypa med en rasande takt. Hon står upp med stöd, och sliter gärna ner saker med den handen hon inte håller fast sig med. Hon klättrar upp på saker som inte är allt för höga, t ex in i diskmaskinen om luckan är öppen, ner i nedersta byrålådan eller in i köksskåpen.

Hon äter med god aptit (även om hon helst föredrar söta saker efter Prag-resan), och älskar gröt. Trots ett enormt matintag är hon en liten tunnis, som för en månad sedan bara vägde 6,5 kg och var 67 cm lång. Byxor i storlek 68 är passliga på längden men alldeles för lösa i midjan.

Lite rutiner har vi lyckats få in, men vi är fortfarande lite semesterlata. Morgnarna startar allt mellan kl 04.30 och 06.30 (oftast närmare det tidigare alternativet), med amning och sedan uppstigning och oftast ett strålande morgonhumör (observera att vi pratar om barnet nu. Barnets mor har så vitt jag kan minnas aldrig haft strålande morgonhumör. Inte en enda gång faktiskt). Under förmiddagen äter hon en stor portion gröt, och sedan vet man aldrig när energin tar slut och det blir dags för taktikvila.

Hon sover oftast ganska korta perioder under dagen, vanligtvis två eller tre gånger ca 30 minuter, och sedan är det full fart. Lilla A är oftast en glad och nöjd bebis, och skriker inte särskilt mycket. Natt tar hon någon gång efter kl 19, efter att ha laddat med kvällsgröt. Här har den slöa mamman inte tagit tag i nattningsrutinerna, så allt som oftast somnar hon i vår säng, liggande vid bröstet. Det blir höstens projekt, jag måste bara samla lite mental energi inför några skrikiga kvällar först.

Favoritleksakerna är mammas iPhone, fjärrkontrollen och tomflaskorna under diskbänken. Om inte dessa finns att tillgå funkar det bra med någon leksak, men de gamla vanliga tröttnar hon på rätt fort. Böcker är kul, både att läsa och att äta på, och hon följer med med intresserad uppsyn då man läser.

Att sjunga är skoj, och när hon känner igen sångerna hoppar hon och klappar i händerna. Katten är också en stor favorit, och han står numera hyfsat tålmodigt ut med hennes hårda klappar och slitande i pälsen. Kssss, säger hon när hon får syn på honom.

Hon säger också mamma, eller mamamam då hon är ledsen och hon vet var lampan är. Att vinka håller hon på lär sig, men det gör hon bara ibland och inte på beställning.

Att byta blöja har hon inte alls tid med längre, det är alldeles för tråkigt att ligga stilla på rygg så länge, så numera byter vi för det mesta stående. Rastlös som sin mor, kanske? Fast jag brukar faktiskt sitta ner på toaletten.



Ett långt bebisinlägg blev det, men det är så mitt liv ser ut nuförtiden. Lilla A tar största delen av min tid och energi i anspråk. Men det gör inte så mycket, för det är ju fantastiskt roligt.

I morse

Morgonen i bilder. En DJ med rejält häng på outfiten, och en cykelnörd med lite tajtare byxor. Eller fyra cykelnördar, men det är bara en jag vågar häckla.


fredag 16 augusti 2013

Vinballe

Dagen blev inte som jag tänkt, men det blev mycket trevligt ändå. Som gräsänka i helgen har jag planerat dåligt, och inte gjort upp en enda plan. Min tanke var att lite spontant haka på en kompis till det stora varuhuset som säljer möbler, men då sov den lilla sömnmarodören som tvingade upp mej kl 05 i morse. Lika bara att passa på och vila lite själv, tänkte jag, och somnade jag med, och missade därmed hela utflykten.

Därför blev jag jätteglad när det dök upp ett sms i min inbox från en god vän som jag träffar alldeles för sällan. Vin på balkongen erbjöds (en s k "vinballe", tänk inget snusk nu, I know you do!). Det tackade vi glatt ja till, Lilla A och jag. Eller rättare sagt tackade vi ja till balle utan vin (och nu får ni verkligen släppa de där snuskiga tankarna ni har! Balle = balkong).

Mycket, mycket trevligt blev det. Men tyvärr en ganska kort eftermiddag/kväll för oss, då Lilla A började längta efter kvällsgröten vid kl 19, så då styrde vi hemåt.

Den barnfria delen av kvällen har ägnats åt att gå igenom bostadsannonserna. Vi ska väl kanske ta oss på någon visning under helgen, medan sambon cyklar och stånkar på mellan Sälen och Mora. Alla har vi våra intressen.


torsdag 15 augusti 2013

Tar det aldrig slut?

Igår skjutsade jag sambon till Dalarna, och idag åkte han vidare mot Sälen medan jag och Lilla A återvände hem. Han ska cykla Cykelvasan, och vi har inga helgplaner annat än att försöka sova.

På vägen i bilen pratade vi om att det hade varit lugnt på familjefronten ett tag och undrade om det var för att vi inte hört något eller om det verkligen var problemfritt. Min kära sambo har ett liv innan mej, och det spökar rätt ofta. Nu brukar jag inte skriva så mycket om det av respekt för inblandade, men respekt är inte direkt något som karakteriserar det bemötande han får gång på gång av "spökena". Eller, singular är väl det som gäller, om man ska vara korrekt.

Så fuck respekten! Jag är så j-kla less på alla lögner, undanhållande av information, imbecillt beteende, anklagelser osv. Vi hann nämligen inte vara på plats någon längre stund före det visade sig att "lugnet" bara var en fasad. Bakom kulisserna visade sig en verklighet som i vanlig ordning får en att häpna.

Varför blir jag ens förvånad? Egentligen borde jag vid det här laget ha lärt mig att inte förvånas, men när vuxna människor (spöken) beter sig som barn, och det finns barn som visar bättre omdöme än det vi ser, blir jag mörkrädd.

Okej, jag märker att jag är jobbigt kryptisk igen. Kanske jag försöker visa någon form av respekt, samtidigt som jag skriver av mej min frustration. Det funkar inte så bra märker jag.




tisdag 13 augusti 2013

Kvällsdans

S jobbar som sagt, och Lilla A och jag har roat oss på egen hand. Vi har träffat vänner i Stadsparken, läst om Miffy på bondgården, ätit päron, sorterat kläder och nu till sist innan läggdags har vi dansat lite till Swedish House Mafia.

Det är bäst att koncentrera sig och hålla i sig ordentligt när man dansar. Speciellt när man har en pyjamas med hala fötter.

måndag 12 augusti 2013

Sommarfunderingar

Sambon sista semester-/föräldraledighetsdag idag (ja, vi hör till de där typiska svenska familjerna där papporna tar sin  föräldraledighet i juli, och ja, jag skulle gärna vara så egoistisk att jag skulle sno åt mej hela föräldraledigheten själv, eftersom jag tycker att det är så fett najs att inte behöva jobba! Sug på den!!) (Fast jag är ju godhjärtad också, och så tycker jag ju att Lilla A ska få hänga med sin pappa och bla bla bla, jämställdhet osv osv. Men jag vill ändå slippa jobba, för jag har ingen lust!)

Jäklar, jag hör ju hur min argumentation ovan påminner om 15-åringens när hon inte ville sommarjobba. "Jag har ingen lust, jag vill hellre sola och bada!" No shit, det vill jag också!

Men nu var det ju inte det jag skulle skriva. Jag skulle ju berätta hur snabbt sommaren har gått, och hur sorgligt det känns att ledigheten är över (nu måste jag t ex ta alla tidiga morgnar själv). Imorgon försvinner S iväg på ett 24-timmars arbetspass, och det blir väldigt tydligt att vardagen närmar sig. En vardag, som för mej som föräldraledig, består av hushållsarbete och matlagning som jag ändå aldrig hinner med.

Samtidigt ska det bli lite skönt med lite mer rutiner (måste köpa en kalender imorgon), som skola för teensen och att varannan-helgumgänget drar igång igen. Jag skulle vilja börja sjunga i kör till hösten, men blir alltid så självförtroendeknäckt och mesig när det är dags, så jag fegar ur och vågar inte gå på antagningsproven. Kanske den här gången. Träningen ska iallafall dra igång.

Jag älskar sommaren, men eftersom jag lätt blir lite för intensiv i det jag företar mej brukar jag tycka att det är rätt skönt när hösten kommer och det blir vardag igen. Och nu är det ju inte riktigt slut ännu. Det är ju faktiskt ett par veckor kvar, och en massa lediga dagar, som ju brandmän har. Med fint väder, förstås.

 Kvällspromenad i sommarvärmen i förrgår






Lilla A och jag vilar oss i form




söndag 11 augusti 2013

Drömboendet

Jakten på vårt drömboende, det ultimata hemmet, fortsätter. Idag har vi avverkat fyra visningar. Och trots att vi redan innan vi gav oss iväg var ganska säkra på att inget av dessa objekt skulle vara THE drömhem var det ändå en känsla av lätt antiklimax som följde oss hem till lägenheten igen.

Vi letar rätt så förutsättningslöst, eftersom vi inte riktigt vet vad vi vill ha, och tänker liksom att vi ska känna när vi hittar rätt. Typ HÄR är ju det vi har letat efter hela tiden. Idag hittade vi iallafall inte det vi letade efter.

Det vi lärde oss av dagen var att vi fortfarande inte har bestämt oss för om vi vill ha lägenhet eller hus. Och att vi inte vet om vi vill bo på stan eller landet. Eller om vi vill ha nytt eller renoveringsbehov. Vi är med andra ord inte ett dugg närmare vårt drömboende. Eller jo, vi vet ju att något av de här fyra objekten var det INTE. Suck, hur svårt ska det vara?


lördag 10 augusti 2013

Lyxfredag

Igår var en lyxig dag. Först fick vi lunch hos goda vännerna M & D innan jag hjälpte henne att slinga håret. Därefter blev det en tripp till förorten, där vi bjöds på kräftkalas. Vi hade dock (pinsamt nog) missat att det även var födelsedagsfirande, så vår present fick helt enkelt bli vårt eminenta sällskap.

De trötta småbarnsföräldrarna lämnade dock musiken och sorlet rätt tidigt, till förmån för sängen. Men inte hjälpte det. Vi har varit trötta som f-n idag ändå.

Lilla A äter kräftor

torsdag 8 augusti 2013

Bra låt!

Pappan stämmer gitarren. Snart, snart är det dags...


...för Imse Vimse Spindel!!




Vi övar lite på rörelserna än så länge.

Avesta fram och tillbaks

Igår tog vi oss till Avesta, jag i bil, S på cykel. Han cyklade alltså 107 km som en liten förberedelse inför Cykelvasan som äger rum om 1½ vecka. Jag tyckte att en dryg timme i bil kändes alldeles tillräckligt jobbigt, medan han trampade på och nötte röven mot sadeln i över 4 timmar.

Sedan var vi jättetrötta och slitna hela eftermiddagen och kvällen. Fast vi orkade grilla lite med teensen iallafall innan vi stöp i säng. Klockan 04 vaknade Lilla A, och så umgicks vi en stund innan vi åkte hemåt igen.

Nu har jag inte lust att röra mej en meter mer den här sommaren. Det regnar och jag vill bara vara hemma. Åtminstone en dag eller så, sedan börjar det väl krypa i kroppen igen.

tisdag 6 augusti 2013

Slottsboende kanske?

Vi har turistat lite i vår närmiljö idag och igår. Eftersom vi har funderat lite på att köpa hus kändes slottsbesök som en passande sysselsättning. För att se möjligheterna, liksom. Igår kollade vi in Wiks slott och idag förärade vi Skokloster ett besök.

Fina slott, lite mycket städyta möjligen. Säkert kallt och dragit vintertid. Men fascinerande byggkonst och interiör. Wiks slott är inte öppet för allmänheten, men på Skoklosters slott gick vi en guidad visning. Jag blir så fascinerad över hur man har byggt, att man bara byggde för att visa sin makt och storhet, och sedan knappt använde byggnaden.

Skokloster byggdes av greve Wrangel på 1600-talet för "representation" och han spenderade ca 30 dagar av sitt liv där, enligt vår guide. Han hade ju 10 andra slott att åka till, och dessutom var han mest ute och krigade ändå, och hade inte så mycket tid över för slottsvistelser.

S och Lilla A i entrén till Skoklosters slott

Kollar in betydelsefulla personer på Skoklosters slott

Slottsherren greve Wrangel

Lilla A funderar över om man skulle kunna bo så här

Jag och Lilla A framför Skoklosters slott


S och Lilla A vid Wiks slott

Wiks slott

Wiks slott

Prinsessan Lilla A och slottsherren Fröding hemma i vårt eget lilla slott

Matglädje

Den tjeckiska barnmaten var verkligen något utöver det vanliga, enligt Lilla A. Själv var jag lite förvånad över att det var så svårt att hitta barnmat och blöjor i affärerna. Vid ett tillfälle hade vi promenerat runt på stan så länge att Lilla A hade hunnit äta upp all medhavd mat för dagen.

Medan hon tog en eftermiddagslur i vagnen insåg jag att vi var tvungna att snabbt införskaffa lämplig föda till henne innan hon vaknade, eller så kunde vi förvänta oss en långpromenad ackompanjerad av barnskrik till hotellet och vår minibar där medhavd barnmat från Sverige väntade.

Eftersom vi hade en ansenlig färd i kullerstensbelagd terräng valde vi det första alternativet. Hur svårt kan det vara att hitta barnmat? Tänkte vi inte. För vi trodde ju inte att det skulle vara det. Ganska svårt, visade det sig dock vara.

För det första befann vi oss tydligen i en stadsdel som inte tillhandahöll några affärer. Redan svettiga i hettan ökade vi på stegen av rädsla för att utsättas för hungersskriken som vi visste väntade oss. När vi sedan hittade diverse "Minimarkets" visade det sig att deras utbud bestod av mest chips, godis och en ansenlig mängd sprit. Inte riktigt vad vi var ute efter.

Till sist, inne i en avsides gränd, fanns en liten affär med förnödenheter med endast tjeckisk text på. Eftersom varken jag eller S är särskilt bevandrade i det tjeckiska språket försökte vi syna burkarna på hyllan och valde sedan ut några med bilder av frukter och barn på.

Lilla A åt med mycket god aptit. Så god att hon helst inte ville äta något annat efter att ha fått smak för detta. Burkarna med pasta och skinksås eller medelhavsgratäng som vi hade med oss fick efter introduktionen av tjeckisk mat slängas bort efter bara några tuggor. Kycklinggrytan spottades ut. Inte ens gröten var längre lika god som vanligt.

Och jag förstår henne. Barnmat på burk smakar ingenting, men det här var som att äta sylt. Och efter att ha synat innehållsförteckningen kunde jag med lite fantasi ana att tjeckisk barnmat innehåller rätt mycket tillsatt socker. Pigg och glad semesterbebis, och nu, väl hemma, har vi börjat med avgiftningen.

Jag och Lilla A funderar över vad vi ska äta

"Det där ser gott ut!"

"När kommer den där maten?!"

Ytterligare ett lunchstopp, en parkbänk den här gången. S passar på att läsa lite lunchlektyr - guidebok. Lilla A undersöker sin fot efter att ha ätit tjeckisk barnmat (inte flaskan med röd kork på bilden - riktigt så förvirrad är jag inte ännu).

Så här glad blir man av maten.



söndag 4 augusti 2013

Rymmaren

I våras fick Lilla A den här bitringen av min vän N, vars son hade bitit klart på den. Denna bitring har följt med på en mängd utflykter och har varit en omtyckt leksak. Därför trodde vi nu att vi under vår pragresa kunde lita på den. Men icke. Bitringen försökte rymma ifrån oss för roligare äventyr i staden med billig öl och intensivt nöjesliv. Det är klart att vi blev både oroliga och besvikna över att vårt sällskap inte passade längre, men samtidigt försökte vi acceptera att vår samvaro var över.

Det var dock lite svårt att smälta att bitringen faktiskt valt att lämna oss. I två dagar saknade vi den, och varje gång vi befann oss någonstans på den kanske en kilometer långa sträcka där vi misstänkte att den dragit sin kos, pratade vi om den med saknad i rösten, och funderade över vad den gjorde nu, utan oss.

Under fredagen passerade vi återigen nämnda gata, och undrade sorgset var ringen kunde vara och om den hade det roligare utan vårt sällskap. I samma ögonblick kastade jag en blick åt höger, in på en bar som vi passerade, och döm om min förvåning när jag ser leksaken ligga uppställd på ett ölglas ett par meter in i den dunkla lokalen!

Efter 48 timmar på egen hand försökte alltså bitringen dränka sorgen efter oss i ett ölglas på en av Prags alla barer, precis när vi går förbi! Den hade saknat oss, och det blev ett kärt återseende för oss alla, och nu har den lovat att aldrig försvinna igen.

fredag 2 augusti 2013

Prag

Vi är alltså i Prag, och har det bra. Det enda mindre bra är att Lilla A envisas med att vakna väldigt tidigt, så jag är dödstrött. Trött som f-n, trots att vi alltså inte har ägnat oss åt vilda utekvällar med tjeckisk öl på lokala ölhallar eller absint med cannabiskryddning, vilket tydligen verkar vara väldigt hett här (jag kan dock inte riktigt förstå idén med det senare -varför smaksätta en redan vedervärdigt smakande dryck med något som, så vitt jag förstår inte smakar något bättre, av lukten att döma åtminstone, för det är alltså endast tillåtet som smakförstärkare, inte i något berusande syfte).

Nej, inget dekadent uteliv för oss alltså, som de ansvarstagande småbarnsföräldrar vi ju är. Däremot har den, för oss, nya barnvagnen rullat åtskilliga kilometrar på Prags kullerstensbelagda gator, och effektivt vaggat Lilla A till sömns dagtid. 

Den har funkat bra, vagnen. Bra fjädring och inte alltför tung de gånger vi fått bära den upp för spiraltrappor. Också hyfsat smal så att vi har kunnat kryssa fram mellan restaurangbord eller mellan gravstenarna på den gamla judiska kyrkogården. Däremot har vi den här resan skippat klättring upp i klocktorn och liknande. 

Imorgon är det dags att åka hemåt igen, vilket känns lite trist. Vi hade utan större problem kunnat fördriva ett par dagar till i den här trevliga staden. 

Lilla A gillar de jazzspelande gatumusikanterna. 

Rådhuset och det astronomiska uret. 

Parkhäng

Ölhall med eget bryggeri, notan ligger på bordet - en papperslapp med streck. Bara två öl, som ni ser.