söndag 4 augusti 2013

Rymmaren

I våras fick Lilla A den här bitringen av min vän N, vars son hade bitit klart på den. Denna bitring har följt med på en mängd utflykter och har varit en omtyckt leksak. Därför trodde vi nu att vi under vår pragresa kunde lita på den. Men icke. Bitringen försökte rymma ifrån oss för roligare äventyr i staden med billig öl och intensivt nöjesliv. Det är klart att vi blev både oroliga och besvikna över att vårt sällskap inte passade längre, men samtidigt försökte vi acceptera att vår samvaro var över.

Det var dock lite svårt att smälta att bitringen faktiskt valt att lämna oss. I två dagar saknade vi den, och varje gång vi befann oss någonstans på den kanske en kilometer långa sträcka där vi misstänkte att den dragit sin kos, pratade vi om den med saknad i rösten, och funderade över vad den gjorde nu, utan oss.

Under fredagen passerade vi återigen nämnda gata, och undrade sorgset var ringen kunde vara och om den hade det roligare utan vårt sällskap. I samma ögonblick kastade jag en blick åt höger, in på en bar som vi passerade, och döm om min förvåning när jag ser leksaken ligga uppställd på ett ölglas ett par meter in i den dunkla lokalen!

Efter 48 timmar på egen hand försökte alltså bitringen dränka sorgen efter oss i ett ölglas på en av Prags alla barer, precis när vi går förbi! Den hade saknat oss, och det blev ett kärt återseende för oss alla, och nu har den lovat att aldrig försvinna igen.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar