onsdag 2 oktober 2013

Jobbet närmar sig

Idag har jag äntligen löst min jobbångest. Efter månader av vånda och beslutsproblem är det nu klart. Jag går tillbaka till mitt gamla jobb på neurointensiven, och det känns mycket skönt. Framförallt känns det skönt att det äntligen är klart.

Att jobba, däremot, känns inte alls som om det kommer att bli särskilt skönt. Som det känns just nu skulle jag utan några större problem kunna vara hemma tills Lilla A blir tonåring. Eller kanske till strax innan hon blir så där tonårsdryg, då kan jag tänka mej att försvinna till jobbet igen.

Men just nu är det helt fantastiskt skönt att få vara hemma, jag är så tacksam över att jag har den möjligheten. Jag måste väl dock vara lite generös och unna min sambo att få vara hemma lite, han också.

Hur jag, med min allt annat än snabba hjärna, ska klara av att utföra avancerad medicinskteknisk sjukvård är dock en annan fråga. Jag är långt ifrån att vara den skarpaste kniven i lådan för närvarande, och det känns som om det var mycket länge sedan jag jobbade med annat än blöjbyten, amning och diverse ointressanta hushållssysslor.

Att plocka i och ur diskmaskinen kan ju förvisso vara besvärligt ibland, men kräver iallafall inte så mycket koll på doser, övervakningsutrustning eller läkarordinationer, och det är sällan det sker under tidspress, eller att diskmaskinens anhöriga önskar konferera med mej angående prognosen på diskens renhet.

Möjligen är det en fördel om man kommer ihåg att dosera diskmedlet och vrida igång vattnet, men det har jag, för det mesta, klarat av hittills. Jag kan ju iallafall trösta mej med att ifall jobbstressen ger mej en hjärnblödning så befinner jag mej iallafall på rätt ställe.

1 kommentar:

  1. Jag börjar jobba 1/11 och hoppas att min hjärna kommer funka... Jag har väldigt blandade känslor för det... Overkligt...

    SvaraRadera