lördag 30 november 2013

Ett år som gick

Vår Lilla A fyllde som sagt ett år för en dryg vecka sedan. Ett helt år har jag alltså hunnit vara mamma, och ett helt år har gått sedan jag låg på förlossningen och kände som att jag bara ville strunta i allting och gå därifrån.

Det har varit ett omtumlande år på många sätt. Först graviditets- och förlossningsdepression, säkert delvis till följd av mitt 9 månaders intensiva illamående. Att vara dödstrött men inte kunna sova. Sedan alla andra känslor i omställningen i att bli mamma.

När jag småningom landade i den rollen och började må bra, har den ena händelsen efter den andra avlöst varandra. Det har varit flera tråkiga sjukdomsbesked och kriser inom familjen, det har krånglat otroligt mycket med vårdnadsbiten kring S andra två barn, det har varit diverse olika tonårsproblem av olika allvarlighetsgrad och vi har sökt hjälp hos kommun och socialtjänst för att ta oss igenom problemen med näsan över vattenytan och förståndet (och relationen) i behåll.

Vi har också hunnit med två utlandsresor (förutom otaliga dagar på Åland), vi har gift oss, köpt hus och sålt min lägenhet. Innan 2013 är till ända ska vi också ha hunnit flytta. Dessutom har både S och jag bytt jobb (även om jag inte har börjat jobba än), S ena dotter har flyttat till internatboende i en annan stad och vi har tagit farväl av vår gamla älskade kattfarbror, som inte orkade längre.

Det sägs att ett par sådana stora livshändelser under samma år kan utlösa livskriser, depressioner eller liknande, och när man ser tillbaka på det som varit måste jag ändå utvärdera vår bedrift som att vi har klarat oss ganska bra. Jag ser dock framemot att Lilla A:s andra levnadsår ska präglas av mera lugn och stabilitet, om inte annat så för min mentala hälsa.

Just idag känns dock livet rätt så bra. S jobbar förvisso hela dygnet, vilket han gör en gång var 4:e vecka, och Lilla A och jag skrotar på för oss själva i lägenheten som till största delen är nerpackad i kartonger. Just nu sover hon, vi har varit ute på promenad i kylan, och jag trycker i mej pepparkakor för allt vad jag är värd. För jag måste väl vara värd en hel hög med pepparkakor efter att ha tagit mej igenom allt ovanstående, eller hur? Och så kan jag ju behöva boosta för att orka vara snäll om livet fortsätter att ge mej käftsmällar i samma takt också inkommande år.

Bröllopstårta

Ettåringen förbereder sig för att blåsa ut ljuset

fredag 29 november 2013

Pensionärsbuss

För ovanlighetens skull sitter jag och väntar på att Lilla A ska vakna så att vi kan åka iväg och hälsa på M med familj, men hon bara sover och sover. Vilket jag väl i och för sig borde vara glad över, eftersom det tog en evighet att försätta henne i sömn.

Vi ska åka med "pensionärsbussen", d v s Mjuka Linjen, som den så fint heter, som borde ta oss hyfsat nära dörr-till-dörr, men den går snart, och Törnrosa sover tungt med sin tygkanin under armen. Hoppas bara att Mjuka Linjen inte går så långsamt att vi är framme vid 20 ikväll, vi ska  ju trots allt bara till andra ändan av stan.

torsdag 28 november 2013

Gjort om hemma

Vi har numera en alternativ möblering här hemma. Vardagsrumsbordet är utbytt mot en trave med kartonger och säckar, och ena bokhyllan fylld med lådor.


onsdag 27 november 2013

Hjälm

Lilla A skyddar sig mot mobilstrålning.

Dagen idag

Idag har Lilla A och jag fikat hemma hos en kompis från föräldragruppen och hennes dotter. De är i samma läge som oss, och håller på med lägenhetsförsäljning eftersom de precis har köpt radhus, så vi passade på att diskutera räntor, renovering och flyttstäd. Lilla A passade på att lära sin kompis Lilla E att säga "tack-tack", och så tryckte hon i sig nästan ett helt äpple, med skal och allt.

Sedan fyndade vi spel på Myrorna och köpte strumpor på Åhléns. Detta tog tydligen på krafterna, för när S kom hem och jag skulle dra iväg på bokcirkel hade jag lika gärna kunnat gå och lägga sig. Men nu har vi iallafall analyserat sönder Sigge Eklunds bok Det är 1988 och har precis börjat snöa, och jag överraskades återigen av hur värdefull den här vuxentiden ändå är.


söndag 24 november 2013

Hjärterum osv

Nu har vi haft gäster hela helgen, och de avlöser varandra. Ikväll återkommer min bror, som var här igår. Det är jättekul, men det blir bra med ett hus med lite mer plats. Själv är jag trött som få, men hoppas på förnyad energi till rafflande spännande blogginlägg imorgon. Och lite energi till packning också.

fredag 22 november 2013

1 år har gått

I dag är det ett år sedan Lilla A kom till oss, och imorgon ska detta firas med våra familjer. Vi passar också på att fira lite att vi har gift oss. Det kändes som om det var på sin plats med lite vimplar, så jag sydde ihop några i veckan efter att barnet hade somnat.

torsdag 21 november 2013

Pengar

Efter många turer fram och tillbaka har vi äntligen enats om ett flyttdatum. Den 12/12 får vi nycklarna och flytten blir den 14/12. Tänk vad fort allting gick när vi äntligen hittade det hus vi ville ha. Och hade råd med. Eller som banken gav oss lån till.


Nu ska vi flytta över lite pengar hit och dit, skriva lite testamenten, äktenskapsförord och sådant. För det är helt sjukt mycket pengar. Handpenningen för lägenheten finns på mitt bankkonto nu, och jag hoppar till varje gång jag loggar in och får se summan. Kanske man skulle skita i flytt och dra utomlands istället. Novembervädret lockar ju onekligen till det.

onsdag 20 november 2013

All denna konsumtionshets

...gör mej stressad. Julhandeln förväntas återigen slå rekord, något som den tycks göra varje år (dock inte ifjol). Jag tycker inte om att ha skåpen fulla med saker jag inte använder, och jag tycker inte om att slänga prylar som fungerar.

Däremot är jag en glad förespråkare av second hand och loppis, och tycker att det är hur roligt som helst att fynda begagnat. Man sliter lite mindre både på ekonomi och jordens resurser, och jag är en snål fan. Och så kan jag få utlopp för eventuellt och plötsligt påkommet shopping-begär utan att det får alltför stora proportioner. Sedan kan man ju bara sälja vidare eller skänka till Röda Korset eller Myrorna när man vill rensa och så kan någon annan kanske få glädjas åt att handla billigt.

Något jag dock aldrig gör mej av med är böcker. Jag har försökt några gånger, men det känns inte rätt. Jag älskar mina bokhyllor, och snart har jag ju ett helt hus som jag kan fylla med litteratur.

Konsumtionshetsen drabbade mej lite grann häromdagen, så här får ni bilder på mina senaste materiella tillgångar.


Koffert att förvara t ex leksaker i. S tycker att den är skitful.

Djup tallrik Gefle Marta

Bozz åkpåse från Tradera





Och så har vi en ettåring som snart börjar gå. I övermorgon har det gått ett år sedan jag stånkade på förlossningen, och Lilla A går nu några steg utan stöd. Jag tror att man kan säga att hon går på sin ettårsdag.


Fånig bild på ett barn som börjar bli svårfotograferat med mobilkameran.

tisdag 19 november 2013

Ett tungt beslut

Jag är så ledsen. Min gamla gamla kattfarbror fick till sist somna in igår efter att han plötsligt blev väldigt dålig under dagen. Tros att jag har väntat länge på att det här skulle ske blev det ändå väldigt jobbigt och ledsamt.

Och vem är jag att leka gud och bestämma över liv och död? Det känns bisarrt att behöva bestämma när tiden är inne för ett sådant beslut. Nu är lägenheten så tom, och inga tassar kommer smygande på morgonen för att påminna om att frukosten ska serveras.

söndag 17 november 2013

Lägenhetsvisning

På förmiddagen hade vi besök av familjen som köpte lägenheten. Något som gått mej förbi är att de köpte den (och budade) utan att ha gått på visningen! De hade alltså aldrig sett lägenheten före idag. Men de var jättenöjda, som tur var, och mätte och planerade inför sin kommande inflyttning.

Eftersom de redan har ett barn och nu väntar tvillingar kommer de att möblera lite annorlunda än vi har gjort. De kommer t ex att sova i vardagsrummet. Jag kände mej plötsligt lite överdriven med mitt enda barn och mina sex sovrum...

fredag 15 november 2013

Flytten närmar sig

S tittar på fotboll och jag tittar på Tradera. Fredagsmys för hela slanten. Såg på Instagram att Panduro har 20% på hela sortimentet medan matchen pågår. De kanske förtjänar ett besök också, bara för det.

Eftersom det nu ser ut som att flyttdatumet eventuellt redan blir någon gång i mitten av december är det väl lika bra att börja ta tag i packandet. Så det har Lilla A och jag gjort idag. Jag har packat i kartonger, hon har packat ur.  Och det kanske är dags att bjuda på lite bilder från (snart) vårt hus, nu när det börjar verka som att allt är i hamn.










Bilderna kommer från Fastighetsbyrån.

torsdag 14 november 2013

Den egna tiden

Ikväll har jag haft egentid, detta laddade begrepp. Och nu snackar vi för en gångs skull inte om slösurfning på mobilen efter att barnet har somnat, eller att få klippa tånaglarna ifred. Nej, jag har varit med mina bokcirkelvänner på föreläsning med barnmorskan och psykoterapeuten Louise Hallin (<- länk, klicka alltså här, för er som glömt bort vad det betyder ;-)), som ni kanske känner igen från TV4:s Nyhetsmorgon.

Dels var det skönt att få klä på sig lite vanliga kläder, utan rester av snor och barnmat, och komma utanför huset och träffa vuxna människor, utan barn närvarande. Dels var det en rolig och intressant föreläsning. Jag behöver varje kvitto på att vi tänker rätt när det gäller tonårsproblem, och nu fick jag det igen, och det är jag tacksam för. 2-årstrotset har vi ju inte kommit till ännu, så det kanske behövs en förnyad föreläsning om ett år.

onsdag 13 november 2013

Lekland och lekpark

Igår provade jag och Lilla A något nytt - Leos Lekland. Jiiiises, tänk om man hade fått gå på något liknande när man själv var barn! Vilken lycka! Nu var ju Lilla A dock för liten för att förstå storheten i det här. Det som roade henne allra mest på stället var personalens dammsugare med tillhörande sladd (märkligt, eftersom hon är rädd för dammsugaren hemma).

Sällskapet O däremot, årsbarn men född i början av året, var däremot helt på det klara med vad som gällde. Med livet som insats kastade han sig ut för branta rutschkanor, och trots smärta och skräck i blicken gav han sig omedelbart upp igen. Tvååringar har väl knappast utvecklat något konsekvenstänk  - "det där gjorde ont - jag måste åka en gång till".

Svårt att hoppa studsmatta när man inte kan gå, men det funkar

Idag var vi i lekparken en stund, men det var KALLT

tisdag 12 november 2013

På mjuka tassar

Älskade gamla katt. I snart 10 år har kattfarbrorn Fröding bott hos mej. En arrogant och envis kattherre på 17 år. Så irriterad jag har varit stundvis, och så mycket kärlek och mjuk päls han har gett mej.

Jag förstår att våra dagar tillsammans är räknade. Av den forna bastanta (han skulle aldrig förlåta mej om jag skrev "tjocka") kattkroppen återstår nu endast en skugga. Stegen är långsamma, stundvis okoordinerade och stela.

Av det enerverande höga mjauandet i tid och otid hörs det nu endast några hesa kraftlösa försök. Och maten lämnas kvar på tallriken, något som aldrig skulle ha hänt tidigare.

Det är inte mycket kvar av den kraftfulla, stolta och stiliga katten med egensinnig karaktär och stark vilja. Sällskaplig är han fortfarande ibland, då han smyger sig fram och spinner lågt, men av det gamla påstridiga finns det inte mycket.

Nu sover han för det mesta, och vaknar knappt fast Lilla A hårdhänt klappar och river i hans tunna päls. Älskade katt, du kommer att lämna ett stort tomrum efter dej den dagen dina mjuka tassar trampar vidare.

Tradera

Angående min tradera-affär häromdagen är jag nu ägare till en Andy-Warholaffisch som kostade mej 485 kronor + frakt. Jag kan ju konstatera att jag inte hade bjudit så mycket om det inte hade varit för hjälpen jag fick av Lilla A, men det blev ju inte 1500 kr iallafall.

Och den var fin. Hoppas den är lika fin när jag får hem den.

måndag 11 november 2013

Överraskad

Efter en relativt tidig morgon gick Lilla A och jag och lade oss igen runt 8-snåret. Efter en stund av gnäll och stök, som sig bör (det är ju trevligare att somna bredvid mamma), somnade hon klockan 08.17.

Det gjorde jag med, och sov tungt. Därför blev jag väldigt förvånad när jag tittade på klockan då hon vaknade en stund senare och ville gå upp. 08.20. Vi sov i exakt tre (3) minuter. 

Nu är hon pigg och undersöker eluttagen. 

Är det förresten fysiologiskt möjligt att hosta upp lungorna? Jag skulle bli mindre förvånad om lungorna plötsligt låg bredvid mej i sängen än jag blev nyss när jag tittade på klockan, för det känns onekligen som att någonting går sönder i bröstkorgen när jag hostar. Vilket jag gör ungefär hela tiden. 

söndag 10 november 2013

Hoppsan

...så det kan gå när man sitter och budar på Tradera med gnälligt barn i knät. Ett knapptryck för mycket när man lägger bud blir lätt lite mer pengar än man tänkt sig, t ex kan 155 kr bli 1550 kr. Tur att det inte var ännu ett knapptryck. Vi lär ju vinna den här tavlan iallafall.


lördag 9 november 2013

S k i t

Bajsdag idag. Jag är sjuk, med feber, förkylning, huvudvärk och någon konstig ömhet i hårbotten, som gör skitont. Dessutom har jag typ hundra munsår på hakan, och lika många blåsor i munnen.

Lilla A är också sjuk, och snorar och hostar. Och i vanlig ordning var S tvungen att ge sig iväg på sin lediga dag. Men jag är inte bitter. Nej, inte alls. Älskar mitt liv, och känslan av att alltid behöva vara på topp, för alla andras skull.

Och godiset som jag skulle ha behövt nu, det åt jag upp redan igår.

torsdag 7 november 2013

Snart flyttar vi!

HÄRREGUD! Jag har sålt min lägenhet! Till ett fantastiskt bra pris också! Jag som trodde att jag skulle gråta, tvivla och våndas fick en försäljningsprocess som passade mitt ältande psyke alldeles utmärkt - bara kör på! För fort har det gått, ända sedan vi hittade HUSET.

Jag har inte hunnit ha någon ångest eftersom dagarna har bestått mestadels av städning, styling, snortorkning och annat. Visst känner jag att jag kommer att sakna min älskade lägenhet, men jag har ju också något fantastiskt roligt att se framemot. Och sörjt och förberett mej har jag ju faktiskt gjort ganska länge under husletarprocessens gång. Det kanske småningom räcker till så.

Nu väntar vi på att de nya köparna ska sälja sin lägenhet så att flyttdatum kan spikas. Drar det ut på tiden är det skrivet till slutet av januari, men rätt vad det är flyttar vi tidigare. Roligt, spännande, ångestfyllt, nervöst, vemodigt och fantastiskt kul samtidigt. Jag är dålig på känslor, och just nu känns det väldigt snurrigt inombords.

De nya ägarna var mycket sympatiska, så det känns bra att det blev just de som flyttar in här. En 8-års era är över. Nu lämnar jag centrum och provar livet som husägare. Shit, alltså.

Och det gick bra att skriva kontrakt utan röst, ifall någon undrade.

onsdag 6 november 2013

Förkylt

Jag har blivit förkyld och tappat rösten. Det känns extra jobbigt eftersom jag förmodligen ska skriva kontrakt med köparna av lägenheten imorgon. Men jag kanske inte behöver säga så mycket, min namnteckning kanske räcker, tillsammans med nickningar och huvudskakningar på lämpliga ställen.

Det pågår budgivning, och den är ännu inte klar, men beräknas vara det imorgon. Det har verkligen gått över förväntan, och det känns jätteskönt. Vi slipper fler visningar, och vi kan renovera badrum i huset.

Förutom det har det tyvärr varit en skitdag. Jag undrar ibland när jag ska få ägna mej åt att leva MITT liv, och få vara odelat glad åt familj, husköp osv. Tyvärr får jag fortsätta att vara störigt kryptisk i mitt skrivande här, men det pågår så mycket elände runt omkring bland våra nära och kära, att det ibland blir jobbigt att hålla näsan över ytan. Oavsett om den är igentäppt av snor eller ej.

tisdag 5 november 2013

Tillbaka i Uppsala

Alla utom kattpensionären herr Fröding är tillbaka på hemmaplan. Det tog inte många minuter före det såg ut som vanligt här hemma och man aldrig skulle kunna gissa sig till att det hade varit visnings-stylat. Jag skrattade lite när jag såg att mäklaren hade gömt en av kryddväxterna som vissnat i kylskåpet.

Nu är innehållet från köksskåpen utspritt över golvet, tvätten ligger på hallgolvet, resterna av Lilla A:s gröt sitter stenhårt fasttorkade på bordskanten och schampoflaskorna och sophinken i badrummet är upplyfta i handfatet för att inte undersökas allt för närgånget av små barnfingrar (och mun).

Själv har jag nervositetskissat ett antal gånger idag. Först för att mäklaren sa att hon hade förväntat sig mer folk på visningarna. Och sen för att buden började ramla in. Inte mindre än fyra (4!!) budgivare, trots relativt få besökare alltså.

Nu ska jag vara nervös ett tag till, men samtidigt är det så skönt att veta att lägenheten kommer att bli såld, så att vi slipper ha fler visningar med allt pyssel runt omkring.


Eckerölinjen på väg mot Åland. Spännande bok.

Jag är så avundsjuk på min svägerskas burksamling. Och att hon har ett perfekt ställe att ha alla sina burkar på.

Bra bok, som jag kan nörda ner mej i och läsa hur många gånger som helst

Några av helgens loppisfynd. Jag vet inte vad jag ska göra med alla plåtbrickor jag har samlat på mej. Det kanske blir många fikastunder på altanen framöver.

Fat i Rörstrands Verdura, tyvärr väldigt sliten och kantstött

Lilla A kör moped i lekrummet på Rosella

fredag 1 november 2013

November idag

Lilla A och jag flyr till Åland i helgen och S jobbar. Det är lika bra att hålla oss hemifrån under de dagar det är visning, eftersom vår paradgren inte är att hålla hemmet städat (snarare att dö i soffan när barnet somnat, eller att på så många sätt som möjligt uttrycka vår frustration över att inte orka hålla ordning och sedan dö i soffan).

Kattpensionären Fröding är inte heller någon mästarnas mästare i städning eller att hålla ordning på allt hår han tappar. Han briljerar snarare i konsten att strö kattsand över en så stor yta som möjligt på så kort tid som möjligt. Dessutom är han rätt bra på att utnyttja tyngdkraften till att få ner saker från hög höjd till golvnivå, t ex blommor, mat från matbordet eller föremål han inte tycker att behöver stå på handfatskanten.

Därför befinner sig också Fröding i exil för närvarande. Tillsammans med de andra pensionärerna (läs: svärföräldrarna) vistas han nu utanför Avesta och ägnar tiden åt att njuta av diverse delikatesser och titta på tv. Han har också hunnit undersöka terrassen underifrån, men den såg bra ut, hälsade han.

För att inte stöka ner mer än nödvändigt idag tog Lilla A och jag en promenad, och konstaterade att det verkligen är november.


Overall, vantar och mössa

Svandammen med slottet i bakgrunden. Men vad är det där i mitten?

Typiskt Uppsala att någon mystisk varelse tagit Svandammen i besittning.

Visdomsord på elskåp

Löv och nedstängd uteservering

Mera löv. De är ju fan överallt! Utom på träden.

Sommaren är verkligen ett minne blott.