...är vad vi har för tillfället. S står inte ut med värmen på övre våningen och har flyttat ner, på en madrass. Jag, å andra sidan, står inte ut med hans suckar, stön, snarkningar, vändningar och kast fram-och-tillbaka i sängen - allt framkallat av hettan, menar han. Och nu talar vi alltså om "hetta" som i väderlek, och inte några andra lekar, era snuskhumrar!
Visst är det lite ensamt i den stora sängen, men just nu är vi ändå rätt nöjda med arrangemanget, båda två. Och jag skulle aldrig kunna sova på bottenvåningen med öppet fönster. Allt för läskigt, enligt mej.
Vad Lilla A anser är lite svårtolkat. Nattningarna nuförtiden består av ca 2 timmar långa sessioner då hon ömsom skrattar och sjunger, ömsom skriker, ropar att hon måste bajsa/dricka vatten/har ont etc etc.
På ett sätt är det ganska skönt att jobbet startar imorgon. Vardag liksom. Smolket i den bägaren är ju då att jag råkade springa på en kollega idag. En kollega som informerade mej om att ventilationen på jobbet har krånglat hela sommaren, med mycket varma inomhustemperaturer som följd. Same shit, alltså.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar