måndag 8 september 2014

Karma

Om mindre än två veckor åker vi till Turkiet på semester. Det ska bli så skönt med sol, bad och ledighet. Sedan kommer vi inte mer än att hinna hem så är det dags för nätverksmöte på socialtjänsten. Tjohoo, vad vi ska ligga vid poolen och planera för det hela semestern.

Ett möte som jag inte har några förhoppningar på överhuvudtaget. Socialtjänsten bevisar gång på gång att de är ett gäng verklighetsfrånvända, naiva, maktlösa mesar, som dessutom verkar ha icke-fungerande telefoner och sakna internetuppkoppling, eftersom de aldrig återkopplar eller hör av sig.

Jag och mannen sitter och pusslar och fixar och trixar med våra scheman för att få ihop våra liv, och försöka få någon ledig minut tillsammans. Så dyker det alltid upp något meningslöst möte som handlar om den här skiten, som stjäl vår tid, vårt humör och våra kompdagar. Hittills har det inte varit många möten med substans, eller möten som utmynnat i något vettigt.

Så nu har jag för tusende gången gråtit ut min frustration över varför mitt liv ser ut som det gör. Jag som alltid hävdar att man är sin egen lyckas smed, när det kommer till det yttersta. Var någonstans har jag gjort fel val? Jag verkligen hatar det här.



2 kommentarer:

  1. Jag som jobbar på soc, dock med försörjningsstöd och målgruppen missbrukare kan tyvärr bara hålla med. Systemet är ett skitsystem och personalen ofta för ung och/eller för oerfarna, osäkra och så vidare. Hoppas ni kan koppla bort vardagen litegrann iaf. Önskar dig en skön resa!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag hade förtroende för dem från början, men det blir tyvärr bara sämre och sämre. Vi har också en handläggare som är ung och oerfaren, men mycket av det som inte fungerar kan vi inte ens skylla på det, utan bara på dåligt utfört arbete. Han återkopplar aldrig, svarar aldrig på mail utan att man tjatat några ggr och all kontakt med soc har skett på vårt initiativ. Dessutom har han bemött både oss och vår kontakt på familjeenheten med arrogans och nonchalans. Ett tag visste vi inte ens om det pågick en utredning eller inte. Vi har begärt utredningsplan och datum för utredningsstart vid jag vet inte hur många tillfällen, men aldrig fått något. Det har hållits möten med den andra vårdnadshavaren och dottern utan att S har kontaktats, trots att han är både vårdnadshavare och anmälare. En gång fick han kännedom om ett möte via en bekant!
      Vi har anmält till IVO, som i och för sig tog oss på allvar, men valde att inte gå vidare med vår anmälan som ett enskilt ärende, eftersom socialtjänstens hantering av barnärenden i Avesta ska granskas i en större utredning detta år.
      Jag känner mej så besviken och frustrerad, och vet inte om jag kan lita på att de kommer att följa upp detta, eller om jag ska behöva känna att jag inte kan slappna av en enda sekund av rädsla för att något ska hända.
      Själv jobbar jag inom Landstinget, och kan tyvärr bara konstatera att systemet där inte heller alltid gynnar de svaga och de som behöver hjälpen mest. Det stör mej att jag som finsk medborgare inte har rösträtt i valet på söndag!
      Kram, och tack för ditt svar. Hoppas allt går bra med familjelivet!

      Radera