torsdag 11 juni 2015

Skit också

Vi är mitt uppe i potträning. Nr 1 fungerar oftast. Således är barnet i princip utan blöja dagtid. Nr 2 är dock en aning mer problematiskt. Och svårare blir det av kronisk förstoppning, som medför att frasen "jag bajsar" utropas ca 20 gånger per dag. Oftast är det falskt alarm. 

Idag var vi alla tre på stan efter att ha varit på barnmorskebesök. Maken behövde en ny garderob, och inne i klädbutiken larmades det om akut bajsnödighet (inte maken). 

Eftersom det dock oftast är falsklarm sprang jag inte direkt och efterfrågade en toalett. Och när jag väl gjorde det, och fick höra att man p g a någon regel inte fick låna ut personaltoaletten till kunder - inte ens bajsnödiga 2-åringar - sprang jag inte heller direkt till gallerian mittemot. 

Snarare gick jag i rätt så maklig takt. Maken var mitt uppe i sitt shoppande, barnet springer inte så snabbt, och min förmåga till höghastighet är kraftigt reducerad till följd av graviditet. 

Väl framme vid toaletterna kunde jag konstatera att jag inte hade mynt i rätt valör, och var tvungen att stappla mej mot caféet bredvid för att växla. Där och då fick jag ångra min sävlighet. 

Precis när vi, på ca en halvmeters avstånd, passerar det första cafébordet ropar barnet med hög och tydlig röst "Titta mamma, det kom en bajs på foten!"

Och det gjorde det också. Genom byxbenet. En liten hård, brun klutt, som landade på skon, något som också tåldes att upprepas ett par gånger, med hög röst. 

Jag vågade inte titta upp mot bordet. Istället fick jag ett akut skrattanfall, som jag försökte stävja, samtidigt som jag så snabbt jag förmådde stapplade fram till kassan och ryckte åt mej en bunt servetter som jag försökte städa upp med, trots uppenbara problem med att böja mej ner till skohöjd - höggravid och iklädd kjol. 

Förlåt, kära cafégäster, för att ni fick er fikastund förstörd, och förlåt, kära barn, för att jag inte sprang fortare och för att jag skrattade. Man tycks aldrig kunna veta vad tillvaron som småbarnsförälder har för överraskningar att bjuda på. Tur att det var sin egen sko hon bajsade på i alla fall. 

1 kommentar:

  1. Om jag hade suttit vid cafébordet hade jag nog blängt argt på dig, men eftersom jag inte var där så är det här en skit(!!!)kul historia. Lilla A kommer att älska den (och dig) när du återberättar den för hennes pojkvänner när den tiden kommer. =)

    SvaraRadera